Att skriva av sig en vers

"Skona mig! Jag är författare!"
Jag kan inte mer än att skrva!
- Vad är du bra på?
Jag är bra på att skriva
...
Vad är jag bra på?
På att skriva.

-Vad vill du göra?
Skriva.
...
Vad vill jag göra?
Skriva.

Skriva skriva skriva

SKRIVA!!!!!

"Skona mig! Jag är författare!"
- Vad vill du bli när du blir stor?
Författare.

Skona mig! Jag är författare!
Författare författare författare!!!

Skona mig! Jag är författare!
Jag är bara riktigt bra på att skriva.
Inget mer.

Jag passar inte in i någon stereotyp...
Hur nu det stavas...
Det kanske är en stereotyp i sig.
En man eller kvinna, kvinna i det här fallet, som inte kan mycket mer än att skriva och som dessutom är bra på det.

SKONA MIG!! JAG ÄR FÖRFATTARE!!!

Skriva en roman på en månad...?

NaNoWriMo = National Novel Writing Month.
Novel betyder roman om man ska översätta det till svenska.
NaNoWriMo är under den kommande månaden, november. Man ska alltså skriva en roman på
50 000 ord på en månad.

Jag tror inte att jag skulle klara att skriva en roman på en månad, även om jag inte
skulle vara praktikant på heltid under hela november.
Jag vet inte förstås inte hur det är med resten av världen, men jag tycker att skriva
en roman på en månad är att pressa fram något vackert och enligt min erfarenhet
blir framtvingade saker väldtigt sällan bra.
Det känns absurt och helt onaturligt att skriva en roman som ska beröra folk på bara
en månad.

Hur ska det kunna bli bra?

En roman är inte bara en bok som har en handling med en början, mitt och ett slut.
Det är en långproces då hjärnan, hjärtat och själen för en gångs skull samsas och
sammarbetar med varandra. Idén om vad som ska skrivas måste malas om och om igen.
Det är inte bara att sätta sig alla gånger. Ibland måste man vänta lite extra annars
blir det bara skit.
I bland går malandet av idén fort, ibland går den långsamt, det är oberäknerligt.
Jag ska just börja med sjätte kapitlet i Graceone. Jag vet i stora drag vad som ska
hända, men detaljerna är eb bit bort. Jag måste komma detaljerna närmare för att
kunna börja skriva.

För mig är skrivandet mer själsligt än mekaniskt. Det enda mekaniska i det är själva rörelsen som handen/händerna gör när jag skriver annars sker allt arbete invertes.

Skriva en roman på en månad?
Skulle inte tro det.

Jag vet vad jag kan

Det slår mig att jag kanske skulle bli en bra lärare.
Inte i svenska, men kanske som lärare i hur man skriver bra. Hjälpa de som vill att
utveckla sitt språk och skrivande så att de blir lite mer säkra på sig själv.
Dock har jag ingen större erfarenhet av att undervisa, men jag är bra på att prata och lyssna. Jag kan skriva och jag vet att jag skriver otroligt bra. Nu säger jag
förstås inte att jag är världesbäst på att skriva, men jag känner att jag vet vad jag
kan.
Jag kan skriva. Kan skriva bra.

Problemet är bara att hitta någon som vill anställa någon som är bra på att skriva
och som känner att hon har något viktigt att lära ut.

Nya ord

Jag har börjat använda ordet "dock" mer, mest när jag skriver, men när jag pratar också.
"Dock" kan användas som ordet "men" som i "Må så vara, men jag har inte tagit den sista isglassen!".
Man kan vara tvungen att bygga om meningen då så att det står så här: "Må så vara, dock har jag inte tagit den sista isglassen."
"Dock" kan användas som ordet "ändå" också. "Ändå kände han sig riktigt illa till mods." "Dock kände han sig riktigt illa till mods."
"Dock" kan som "men" och "ändå" flyttas runt som det passar.

Utlösare

Jag har goda minnen av när jag var 16-17 år, allrahelst när jag nyss hade flyttat
till egen lägenhet, på fredag och lördagkvällarna vände jag på dygnen. Jag hade en stor flaska Pepsi eller annan läsk med socker och kofein i stående inärheten av mig.
Intill mig på bordet fanns också en chokladkaka eller annat godis.

Jag skrev så att tangenterna på skrivbordet glödde. Ord och meningar bara forssade
från mitt huvud och ut genom mina händer. Jag kunde sitta hur länge som helst och skriva. Då och då sms:ade jag med min bästa kompis som liksom jag vände på dygnet.
Det var härligt.

Sockerkicken gav mig energi och gav min hjärna en spark i arslet.
Jag vet nu att kofein och godis fungerar som utlösare när man skriver.
Det är inte nyttigt att vara beroende av utlösare för att kunna skriva.
Jag vet att det ibland är nödvändigt med utlösare, men om man ska använda sig av sånna så ska man göra det så lite som möjligt och helst ska det vara ofarligt.
Musik är ett bra exempel på en utlösare.
Läsk och godis kan man i alla fall pringa av sig nästa dag. Värre är det med alcohol.

Men en sak som jag undrar när det kommer till alcohol som trigger för författare
eller hellre konstnärer över huvudtaget, dricker de för att de skriver eller dricker
de för att de inte skriver.
Jag tror att det är det senare.

Har inte jag skrivit på ett tag så kan jag känna mig förjävlig tillmods.
Då måste jag skriva för att jag ska må bättre. Det spelar ingen roll vad jag skriver
bara jag skriver någonting!
Under de senaste månaderna då jag har varit arbetslös, vilket jag fortfarande är, har jag gort så att jag minst en gång i veckan har gåttt till Krokanen, satt mig på cafét där inne med något gott att mumsa. Först fikar jag och sen skriver jag.
På det viset kommer jag ut lite också. Det kan sluta med att jag tittar på folk och smyglyssnar lite halvintresserat på deras samtal samtidigt som jag skriver eller
att jag bara sitter och tittar på folk. Det ger också en tillfredställande effekt.
Det första är dock mer vanligt.

Det här verkar bli ett långt inlägg, men det är inte så konstigt, jag har inte bloggat så mycket på väldigt länge.

Bäst att jag slutar innan jag tappar tråden och börjar skriva på ett annat ämne i det
det här innlägget.

Jag lovar mig själv

Om en ca halvtimme ska jag börja damsuga och torka golv och sen ska jag diska och städa toaletten.

Jag vet att jag måste redigera Graceone, berättelsen som jag håller på att skriva. Den är ca 30 sidor hittills. Nu när jag inte går kreativt skrivande längre så måst jag försöka hålla igång ändå med skrivandet och en del av skriv processen är att redigera det som man har skrivigt.
Jag har inte gjort det så bra, hittills, men man måste ta en paus också, annars blir man blind för sin text och ser inte felen och bristerna.

Jag lovar mig själv att jag ska fortsätta redigera Graceone så snart jag har gjort alla de där tråkiga hushållssysslorna.

Den är mulet och fuktigt ute i dag, nästan snudd på regn, jag hoppas faktiskt att det ska vara sånt här väder hela helgen. För om det är det kommer jag inte att behöva skämmas över att jag inte går ut och då kan jag ägna mig åt skrivandet i helgen.
Jag ska förstås söka jobb också, men det är en annan femma.

Jag vill främst umgås med min text de stunder då jag är ensam.
Jag har fått en rabbarberpaj av mamma så jag får väl bjuda hit syskonen på fika i morron eller nåt.

Jag vill skriva något mer här, men just nu kommer jag inte på något.

Alla dessa idéer!

På den senaste tiden har mitt undermedvetna jobbat för högtryck.
Nästan varje natt så har jag haft en intressant dröm som har gett mig en idé till en ny berättelse.
Jag har självklart skrivigt ner dem för att kunna använda dem någon gång i framtiden.
Det är lite jobbigt att ha en ny idé nästan varje morgon. Jag försöker att koncentrera mig på en berättelse och bara en, jag tar givet vis en paus från den i bland och skirver på något annat, men som sagt så försöker jag hålla mig till en.

Det verkar som om många författares undermedvetna jobbar som mitt gör på nätterna.
Vi har ju en väldigt känd kvinnlig författare idag, vars debut aldrig hade varit möjlig om det inte varit för att hon drömt en dröm. Det är som ni kanske redan vet, Stefany Myer, som jag pratar om.
En annan författare som är död för länge sen, som gjorde turismen i Rumänien en tjänst medan han gjorde en landets historia en otjänst med sin bok.
Jag talar förståss om Abraham "Bram" Stoker.
Stoker brukade semestra i Whitby med sin familj. Det är en väldigt kuslig plats, men det var drömmen som han drömde den 7 mars som satte julen i rullning. I mardrömmen komm han till en värld där sexualiteten tog ovanlig form. I drömmen kunde kvinnor kyssa varandra och män kräva ägande rätt över andra män. Om ni har läst Stokers Dracula känner ni säkert till den scen i boken då de tre kvinnorna försöker kyssa Jonathan Haker, men blir stoppade av greven.

Dracula var en verklig person, men ingen vampyr. Stoker tyckte helt enkelt att den grymme adelsmannen, Vlad "Pålspättsaren" Dracula, fårn för så många åre sen passade bra som skurken i sin bok.

Det finns, för att komma tillbaka till det ursprungliga ämnet, säkert fler författare och andra konstnärer som fått många av sina bästa och mest inspirerande idéer från sina drömmar, men dem känner jag dessvärre inte till.

Jag tycker om mina berättelse drömmar som ger mig så fina idéer och jag hoppas att jag ska kunna använda dem allihop förr eller senare.
Helst förr.

Natten före midsommarens afton

Om jag drömde om dig i morgon
natt skulle jag...?
Kyssa dig, smeka din kind och säga
att jag älskar dig och att du
aldrig, aldrig får tvivla på det.

Flickan under det gröna paraplyet

Flickan under det gröna paraplyet
Gick ut en regnig dag
Flickan under det gröna paraplyet gick hemåt
när hon gjorde det
Flickan under det gröna paraplyet är anspråkslös
Hon vill bara vara älskad
Flickan under det gröna paraplyet är något ambitiös
Hon siktar mot stjärnorna

Flickan under det gröna paraplyet är rädd
Hon känner sig liten
Flickan under det gröna paraplyet är modig
Säger många, hon gör det hon måste
Flickan under det gröna paraplyet är stark
Hon vet det, hon har överlevt livet
Flickan under det gröna paraplyet är ingen särskild
Än så länge

Flickan under det gröna paraplyet hoppas
Att hon är någon alldeles särskild för någon
För någon är alldeles särskild för henne

Någon annans skrivdon

Att skriva med en annan persons skrivdon, i det här fallet min brors dator, är svårare än att skriva annars. Det är som att försöka skriva med en annan persons figursydda penna, ombekvämt. Brorsans dator blir snabbt väldigt varm och är därför inte så behaglig att ha i knät. Allt är mycket mindre på den, tangentbordet och skärmen och vad värre är att man inte kan öppna ett dockument som är skrivet i docx.
Så jag har varit tvungen att skapa nya dockument för att kunna fortsätta skriva på mitt skolarbete.

Det hela skit drygt!

Självförtroendet är en bitch, men gunga inte gungstol för det

I går så mådde jag toppen första halvan av dagen. Jag kände mig proffsig, för att jag hade börjat skriva på tredje kapitlet till Graceone, projekt arbetet i skolan. Jag började även rita upp en liten karta och ge platserna namn.
När eftermiddagen började så kände jag mig mer och mer modsluppen. Jag har lite svårt att minnas exakt varför, men jag tror att det var något som hade med de sidor som jag dagen innan skickat in till min lärare.

Innan jag gick och la mig så kände jag vad jag skulle vilja kalla en lätt prestationsångest.
Jag fick så mycket beröm och så mycket bra konstruktiv kritik sist att jag vill göra minst lika bra ifrån mig igen, helst bättre.
Det enda problemet är att människors självförtroende kan vara en riktig jävla bitch när det inte går riktigt som man vill och jag för min del är inte helt hundra på om min text blev så bra den här gången.

Jag försker tänka på det som min mamma sa till mig när hon övningskörde med mig för ca ett år och åtta månader sen: Ibland går det bättre och ibland går det sämre.

Det är som liknelsen med Mozart, "Mozart lärde sig inte spela piano över en natt".
Det och vad min mamma sa stämmer nog in på det mesta.

Jag försöker även tänka på något som dr Phil tydligen har sagt: Att oroa sig är som att gunga gungstol. Man gör något, men man kommer ingen vart.

Det är med andra ord ingen vits med att jag oroar mig för att de andra i klassen och läraren inte ska tycka om det jag har skrivit nu förrän de ens har sagt något. Så nu tänker jag städa och ge fingret åt alla sånna där "orosmoln" i min hjärna.

Jag orkar inte lägga till det

Jag har nyss skrivigt ett inlägg i min blogg Böcker och filmer,
http://edalinn-bockerkochfilmer.blogspot.com/.
I det nya inlägget har jag skrivigt om Camilla Läckbergs bok Isprinsessan som vi fick läsa till lektionen i torsdags.
Jag orkar inte gå in och lägga in det här i det inlägget så därför skriver jag det här i stället.

Tydligen så har Läckberg både en blogg och en hemsida, kan inte adresserna utantill i huvudet, men den nyfikne kan ju googla på det.
I alla fall... På hennes hemsida så har hon en Deckarskola för de som vill lära sig skriva deckare. Jag ska läsa den. Hon har byggt sina hantverk, böckerna, bra. Det var något som sades i torsdags.
Jag är intresserad av att skriva deckare så jag ska läsa den där Deckarskolan när jag får tid över, just nu ska jag koncentrera mig på mitt pluggande.

Om Camilla Läckberg mot förmodan någon gån skulle läsa det här så föreslår jag att hon ger ut sin deckarskola som bok. Hennes böcker säljer ju trots allt väldigt bra.

Fanfiction

Jag har börjat skriva fanfiction.
Det är en det är en kortare berättelse som handlar om något eller någon man beundrar, oftast en karaktär på tv eller i böcker eller kanske i serietidningar.
Det fungerar bra som övning för min del och är förlösande i den mening att om jag känner för att skriva, men inte har riktigt tid p.g.a studier eller hushåls sysslor så kan jag ta en paus och skriva några rader och sen forsätta med vad jag höll på med.
Det som är så bra med det är ju som sagt var att det fungerar som övning och efter som att jag har fantiserat fram handlingen under så lång tid så finns allt redan där, jag behöver inte tänka efter "Vad ska hända sen" eller nåt sånt. Det är bara att skriva på när jag behöver skriva.
En annan bra grej med fanfiction är att man kan skriva in sig själv i den utan hämningar. Fanfiction är som en förlängning av den egna fantasin, med det menar jag att: jag inte behöver skriva om någonting eller förfina det eller byta nämn på någon för i fantasin blir jag vem- och vad jag vill.
Jag kan nita Binladen om jag känner för det, men det känner jag inte för så då slipper jag.

Det är oerhört skönt och förmodligen bra för psyket också, jag vet inte hur och jag har inga belägg för att det är så, men jag tror att det är så. Det får räcka.

God lust

Just nu har jag väldigt god lust att skriva någonting, men jag kan inte göra det, det blir lite omständigt. Jag sitter på skolan just nu och jag har inte mitt
usb-minne med mig och jag har fel block och för lite blad att skriva på så det går inte att skriva något kreativt just nu.
Det blir för komplicerat att få hem det. För om jag skulle skriva en längre kreativ text så skulle jag bli tvungen att mejla den till mig själv sen och jag känner inte för att hålla på och strula med sån skit nu.

Jag får spara på kreativiteten till ikväll.

Jag hoppas att den inte flyger iväg för mig.

Det är ingen bra idé

Nu i helgen så har jag nästan lyssnat mig till galenskap på boken No logo som hela klassen ska ha läst till i morgon eftermiddag. Jag har 1 timme och 15 minuter kvar på den, ungefär. Den börjar bra, nästan in tresant, men sen går det käpprätt utför med undantag av något gupp i vägen där någon snorig liten brattunge har spottat ut sitt tuggummi.
För att inte bli galen så har jag varvat lyssnandet av denna bok med att spela spel på mobilen, lägga harpan på datorn, klippa ut grejer ur gamla tidningar som det är dags att slänga och när jag har tagit riktiga pauser så har jag antingen tittat på tecknade X-Men på internet eller lyssnat på Liftarns guide till galaxen på min stereo.

Jag har haft lust att skriva hela helgen, men pågrund av både No logo och Liftarens guide till galaxen så har jag låtit bli. Jag har nämligen märkt att det jag nyss läst, då räknas även ljudbok, påverkar mitt skrivspråk. I No logo är språket så sakligt och tråkigt att jag håller på att bli knäpp och jag vill inte ha med ett sån språk i mina texter. Liftarens guide till galaxen är så knäpp så att allt får en komisk prägel utan att jag riktigt förstår varför och det vill jag inte heller ha med i mina texter.
Därför har jag avhållit mig från att skriva den här helgen.
Nån gång nu i veckan så ska jag försöka komma tillbaka till verkligheten igen med riktiga, roliga böcker, vars författarspråk som jag inte alls har något emot att påverkas av. Jag tror jag har kvar Om en pojke på datorn. Jag kanske ska ta och lyssna färdigt på de två sista kapitlen i den boken. Så har jag läst hela den och dessutom så blir jag nersmittad av Nick Hornbys författar språk och det har jag ingenting emot.

Just nu är det ingen bra idé att skriva så mycket, det här är ett undantag för att jag måste få uttrycka mig.

En början och ett slut... Toppen... (skulle inte tro det)

Nu en kvart senare så har jag inte bara en början längre.
Nu har jag ett slut också.
Men vad hjälper det???
Inte ett dugg. Inte nu i alla fall.
Det slår mig att jag skriver början och slutet nu, men jag vet inte vad som ska hända där emellan. Det kanske inte är meningen heller.
Kanske ska de där få futtiga raderna ligga där som skräp i flera år tills jag hittar dem en dag och tänker: Wow! Det här är precis vad jag behöver! En början och ett slut.

Det kommer som allra, allra minst att dröja tre år tills dess för när jag skriver nu så kommer jag på eller improviserar början och sen skriver jag mitten och medan jag skriver allt det där i mitten så kommer jag på vad som ska hända i slutet och när jag väl kommit till slutet. Då skriver jag slutet.

En gång i högstadiet fick vi prova på att skriva en berättelse utifrån ett slut som någon annan hade skrivigt. För att göra en lång historia kort så blev den varken klar eller bra.
Jag ritade en ganska snygg bild av hjältinnan dock, snygg i den mening att jag inte ritade så bra, men inte mycket sämre än vad jag ritar nu.

Det suger!

Det som just har hänt suger riktigt j ordentligt mycket!
Jag skrev just världens bästa inledning till en berättelse, men jag har ingen j fortsättning till den!
Det suger! Suger suger suger suger!
Inledningen är så himla bra, men jag kan inte fortsätta för jag vet inte vad det ska handla om, jag vet inte vad som ska hända, jag har inga färdiga karaktärer i huvet eller någonting.

En halv sida kvar

Just nu har jag in i helsike svårt att bli klar med en bit som jag ska skriva.
Jag har bara en halv sida kvar, men jag kommer inte på vad jag ska skriva.
Bestämde mig för att skriva lite här, det kanske löser upp mina kreativa knutar. Jag hoppas att det för det i alla fall för det är lidelsefullt att nästan vara klar med en text och sen inte veta hur man ska avsluta stycket.

Kanske ska jag låta bli att tänka på det som att jag ska avsluta ett stycke och bara skriva på tills det tar stutt, men just nu så verkar det som om det redan har tagit stutt. En halv sida för tidigt.

Jag kanske ska skriva ut det jag funderade på att skriva ut i texten. Kanske inte. Jag vill gärna att läsaren ska börja undra och tänka "Jaha? Vad hände nu då?", men jag kanske nte gör just den grejen på rätt sätt. Jag kanske måste skriva ut i alla fall hälften av det jag tänkte.

JOBBIGT!!!

Jag får försöka. Jag kan inte göra annat än försöka.

Min artikel på hela hälsingland har blivit publicerad!

Jag är överlycklig!
Jag är medlem på Hela Hälsingland, där kan medlemmarna skriva egna artiklar, man behöver inte skriva as bra, men i alla fall...

I och med att man skriver artiklar där så har man chans att bli publicerad!
Och det har jag blivigt. Idag! I Bollnäs nytt.
Jag är jätteglad!

Artikeln som har blivigt publicerad heter: Jag och mina böcker (Del 1).
Asså fatta att jag känner mig stolt, mallig och alldeles j**** superglad och belåten!
Hahaha!
Jag har aldrig fått MVG som betyg, men om jag skulle gissa så tror jag att det är så här bra det skulle kännas.

XD

Drömar ger mig inspiration

Det är konstigt hur saker kommer till en. Bara så där!
Jag brukar drömma om saker som jag sen skriver om. Tillexempel den uppgift på tre sidor som jag skrev till skolan förra veckan och som jag nu ska fortsätta att skriva på. Fem av de nästkommande sidorna ska få tjänstgöra som skoluppgif de också.

Idén eller kanske snarare idéerna kom till mig i nattens dunkla virrvar.
Det var några dagar innan julafton drömde jag att jag var ute i skogen och skulle hugga en gran med mammas sambo, Christer. Han försvann senare i drömmen på något oförklarligt vis och det gjorde bilen också och varken Christer eller bilen dök upp igen. Ialla fall...
I skogen träffade jag på en grupp kenturer, allihop var kvinnor. Ledaren var väldigt vacker, men inte så trevlig direk.
I drömmen hade jag ett minne av att jag hade träffat en annan grupp kenturer förut på samma plats, men att den gruppen bara hade bestått av män.
Tydligen var det min uppgift att få de båda grupperna att sammsas (igen) de var tydligen oense över något, vad vet jag inte, men det var ingen som sa att det var min uppgift eller så i drömmen, det var mer än kännsla som jag kom att tänka på efter en stund.

Den andra drömmen, ja det var två olika drömmar och dessutom vid olika tillfällen, drömde jag några dagar efter julafton.
Jag skulle spela Romeo, lite konstigt, men en dröm är ju en dröm. Jag kunde inte mina repliker, någon/några jävlar snodde mitt manus och min tröja så under premären, innan jag skulle ut på scenen så fick jag springa och leta efter ett nytt manus och min tröja. Jag sprang till ett bibliotek som låg i samma hus tydligen. Jag letade och letade, tillslut så hittade jag manuset.

Då såg jag något konstigt i en spegel. En liten rund figur som försvann in i ett hål i väggen bakom mig. Jag tittade bakom mig, men kunde inte se någonting. Jag tittade in i spegeln igen och kunde se hålet i väggen. Jag vred på huvudet och tittade igen och den här gången kunde jag se hålet med egna ögon. Jag böjde på mig och gick in. Där satt den lilla runda figuren och väntade på mig. Han och jag pratade. Jag berättade om mitt problem med att komma ihåg replikerna. Han tog fram ett pergament och magiskt bläck. Han skrev min nästkommande replik i min handflata och förklarade sedan att om han skrev mina repliker på pergamentet med det magiska bläcket så skulle de dyka upp i min hand. Jag tackade så mycket och sprang iväg för jag skulle snart in på scenen.
Jag gjorde entré sa mina repliker med hjälp av den lille figuren och det magiska bläcket.
Hon som spelade Julia frågade, medan vi fortfarande var ute på scenen: "Men... varför har du ingen tröja på dig?"
Smidig som jag tydligen är i drömvärlden så inprovicerade jag och sa: "Det var ett par tjuvar som stal den från mig."

Det var de här två drömmarna som gav mig idén.
Det är väldigt konstigt hur saker kommer till en när man minst väntar sig det.
Jag stod duschen några dagar senare och funderade på vad den lille figuren skulle heta. Nonsensordet Hinkebunk dök plötsligt upp i mitt huvud.
"Hinkebunk," tänkte jag. "Ja, men det låter ju skitbra!"

Det är skumt när såna saker bara poppar upp i huvudet på en.

Svårt...?

Jag vet inte vilket som jag tycker är svårast, att skriva när jag har en massa annat som måste göras eller göra en massa annat när jag heller vill skriva...
Jag är nog ändå böjd att tro det senare efter som att jag sitter här nu.
Men jag ska ta i tur med alla mina sysslor snart. Om en liten stund.
Jag kände bara att jag ville skriva det här.
Om jag blir författare, erkände författare som jobbar heltid med skrivandet, vilket jag hoppas på så får jag nog anställa en hushållerska eller bli bättre på att hålla ordning. Jag tror jag få bli bättre på att hålla ordning, det är mognare och billigare.
Nä, nu måste jag sätta fart! Så att jag får skriva någon gång :P

Hej svejs lingon fejs! Hej hopp din gamla...

Hehehe! Jag kände för att skriva det där. Hehehe!

Den jag tror att han är

Jag älskar honom
Nej
Jag tror jag älskar honom
Nej
Jag älskar hur han ser ut
Sant
Jag älskar honom
Nej
Jag tror jag älskar honom
Nej!
Jag älskar den jag tror att han är
Rätt!

VARNING

Nedan följer några dikter, skrivna mellan 11:04-12:55, som kan uppfattas som stötande
Känsliga personer är här med varnade

Ditt hjärta

Sött
Sött och gott
Ditt hjärta
och ditt blod

En hatisk dikt

Hatar dig
HATAR DIG
HATAR DIG!
... älskar dig...

Kniv och gaffel

Med kniv och gaffel
ska jag skära upp dig
öppna dig
ta ut ditt hjärta
och kasta det på sophögen

Då går han

Då går han
Utan mig
Fan!
Den jävlen!
Dumma tårar
Inte gråta!
Inte gråta!
Älskade han mig
ens alls?

Sommar längtan i februari

Så kom den somriga längtan
Kvalet i februaridagen
Älskar?
Älskar inte?
Har någon svaret?
Det lönar sig inte
att fråga en blomma