Skriva en roman på en månad...?

NaNoWriMo = National Novel Writing Month.
Novel betyder roman om man ska översätta det till svenska.
NaNoWriMo är under den kommande månaden, november. Man ska alltså skriva en roman på
50 000 ord på en månad.

Jag tror inte att jag skulle klara att skriva en roman på en månad, även om jag inte
skulle vara praktikant på heltid under hela november.
Jag vet inte förstås inte hur det är med resten av världen, men jag tycker att skriva
en roman på en månad är att pressa fram något vackert och enligt min erfarenhet
blir framtvingade saker väldtigt sällan bra.
Det känns absurt och helt onaturligt att skriva en roman som ska beröra folk på bara
en månad.

Hur ska det kunna bli bra?

En roman är inte bara en bok som har en handling med en början, mitt och ett slut.
Det är en långproces då hjärnan, hjärtat och själen för en gångs skull samsas och
sammarbetar med varandra. Idén om vad som ska skrivas måste malas om och om igen.
Det är inte bara att sätta sig alla gånger. Ibland måste man vänta lite extra annars
blir det bara skit.
I bland går malandet av idén fort, ibland går den långsamt, det är oberäknerligt.
Jag ska just börja med sjätte kapitlet i Graceone. Jag vet i stora drag vad som ska
hända, men detaljerna är eb bit bort. Jag måste komma detaljerna närmare för att
kunna börja skriva.

För mig är skrivandet mer själsligt än mekaniskt. Det enda mekaniska i det är själva rörelsen som handen/händerna gör när jag skriver annars sker allt arbete invertes.

Skriva en roman på en månad?
Skulle inte tro det.

Jag vet vad jag kan

Det slår mig att jag kanske skulle bli en bra lärare.
Inte i svenska, men kanske som lärare i hur man skriver bra. Hjälpa de som vill att
utveckla sitt språk och skrivande så att de blir lite mer säkra på sig själv.
Dock har jag ingen större erfarenhet av att undervisa, men jag är bra på att prata och lyssna. Jag kan skriva och jag vet att jag skriver otroligt bra. Nu säger jag
förstås inte att jag är världesbäst på att skriva, men jag känner att jag vet vad jag
kan.
Jag kan skriva. Kan skriva bra.

Problemet är bara att hitta någon som vill anställa någon som är bra på att skriva
och som känner att hon har något viktigt att lära ut.

Nya ord

Jag har börjat använda ordet "dock" mer, mest när jag skriver, men när jag pratar också.
"Dock" kan användas som ordet "men" som i "Må så vara, men jag har inte tagit den sista isglassen!".
Man kan vara tvungen att bygga om meningen då så att det står så här: "Må så vara, dock har jag inte tagit den sista isglassen."
"Dock" kan användas som ordet "ändå" också. "Ändå kände han sig riktigt illa till mods." "Dock kände han sig riktigt illa till mods."
"Dock" kan som "men" och "ändå" flyttas runt som det passar.

Utlösare

Jag har goda minnen av när jag var 16-17 år, allrahelst när jag nyss hade flyttat
till egen lägenhet, på fredag och lördagkvällarna vände jag på dygnen. Jag hade en stor flaska Pepsi eller annan läsk med socker och kofein i stående inärheten av mig.
Intill mig på bordet fanns också en chokladkaka eller annat godis.

Jag skrev så att tangenterna på skrivbordet glödde. Ord och meningar bara forssade
från mitt huvud och ut genom mina händer. Jag kunde sitta hur länge som helst och skriva. Då och då sms:ade jag med min bästa kompis som liksom jag vände på dygnet.
Det var härligt.

Sockerkicken gav mig energi och gav min hjärna en spark i arslet.
Jag vet nu att kofein och godis fungerar som utlösare när man skriver.
Det är inte nyttigt att vara beroende av utlösare för att kunna skriva.
Jag vet att det ibland är nödvändigt med utlösare, men om man ska använda sig av sånna så ska man göra det så lite som möjligt och helst ska det vara ofarligt.
Musik är ett bra exempel på en utlösare.
Läsk och godis kan man i alla fall pringa av sig nästa dag. Värre är det med alcohol.

Men en sak som jag undrar när det kommer till alcohol som trigger för författare
eller hellre konstnärer över huvudtaget, dricker de för att de skriver eller dricker
de för att de inte skriver.
Jag tror att det är det senare.

Har inte jag skrivit på ett tag så kan jag känna mig förjävlig tillmods.
Då måste jag skriva för att jag ska må bättre. Det spelar ingen roll vad jag skriver
bara jag skriver någonting!
Under de senaste månaderna då jag har varit arbetslös, vilket jag fortfarande är, har jag gort så att jag minst en gång i veckan har gåttt till Krokanen, satt mig på cafét där inne med något gott att mumsa. Först fikar jag och sen skriver jag.
På det viset kommer jag ut lite också. Det kan sluta med att jag tittar på folk och smyglyssnar lite halvintresserat på deras samtal samtidigt som jag skriver eller
att jag bara sitter och tittar på folk. Det ger också en tillfredställande effekt.
Det första är dock mer vanligt.

Det här verkar bli ett långt inlägg, men det är inte så konstigt, jag har inte bloggat så mycket på väldigt länge.

Bäst att jag slutar innan jag tappar tråden och börjar skriva på ett annat ämne i det
det här innlägget.