Funka lite för bra

Jag lyssnade på musik tidigare idag och fantiserade fram fortsättningen till Graceone.
Det fungerade lite för bra. När jag skulle göra annat så kunde jag inte sluta tänka på det och det blev jättejobbigt vid ett tillfälle.

Jag lyckades dock ta mig samman och göra det jag skulle.
Adresserade minatankar direkt till det stora flödet av inspiration som uppfyllt mig.
Jag tänkte: "Kan du sluta? Sätt dig där ute och vänta så kommer jag snart."

Det funka. :)

Det gick lika bra att få tillbaka den. Jag har gått och varit inspirerad hela dagen.
Med andra ord har jag varit jätte-, jätteglad och strålat som en liten sol. :)

X3

Jag är jätteglad nu.
Jag sov jättegott i natt och märkte knappt att jag vaknade när jag väl gjorde det.
Nu har jag lite fritid (för en gångsskull) innan jag måste iväg och göra diverse saker.
Jag passar därför på att skriva lite här.
Nu sitter jag här i alla fall med musik dånande i öronen.
Musik är en bra inspiration. Särskilt om man lägger eller sätter sig ner och bara glor ut genom ett fönster eller stirrar upp i taket och låter tankarna gå dit de vill.
Man kan ju styra dem lite så att de behandlar det ämne, den text som man behöver jobba med.
Det fungerar likar bra när man går på promenad också, om inte ännu bättre, för då ser man saker som sätter hjulen ännu mer i rörelse.
En promenad har jag dessvärre inte råd att ta just nu.

Men jag ska snart lägga mig på sängen och stirra upp i taket med tankarna på Graceone.
Jag mår jättebra just nu.
XD

Soar

What if...
What if
I
cuould
soar...

Soar over everything
down here

Like a bird, a bat, an angel...
like a spirit

So light
so strong
so wonderful

What if I could soar
over everything down here
all that I love and hate

and never
never
ever
get to come down again

Would I choose to soar?

No, I would not soar.

Would you soar?

God morgon

Ny dag

Solen
stiger
långsamt
upp
upp
upp

Allt är tyst...
Nästan tyst
Världen vaknar

Snart myllrar det
Snart packas väskor
Snart borstas hår och tänder
Folk kliver in i duschar

Smink
Rakning
Hårsnoddar
och...
Skor

Dagen börjar
Dagen börjar

God morgon

Take me away

Take me away!
I don't want to stay
I want to leave

This place
This god forsaken state

Take me away...
I want to leave!
I don't want to stay...

In this god forsaken state...

Take me away.

Rätt person

När jag gick första året på högskolan i Gävle så gick jag Film- och litteraturprogramet.
Jag blev vän med två tjejer där.
En kväll gick vi tre på författarkväll på stadsbiblioteket.
Sara Kadefors, som skrivigt Sandor slach Ida, var författaren den kvällen.

Hon berättade om hur hon hade gått en skrivarkurs och klassen fått i uppgift att skriva en text som de sedan skulle lämna in till läraren.
När läraren hade läst alla texterna så tänkte han prata om dem inför klassen. Den första han tog upp var Kadefors. Hon trodde att hon skulle få i alla fall lite beröm, men blev totalt sågad.

Hon sa till oss åhörare att det gäller att hitta rätt person att läsa och kommentera på våra texter.

Jag har under de senaste åtta månaderna märkt att det är inåt helvete svårt. Jag hade i två terminer, under vilka jag gick Kreativt skrivande A och B, blivigt bortskämd med en halv klass + en lärare som utan att bry sig om ifall de tyckte om gengern eller inte tala om för mig vad de tyckte var bra, vad som var dåligt, skulle kunna ändras eller tas bort.


I somras försökte jag alltså hitta en bra läsare till mitt verk som håller på att byggas upp.
Det gick inte så bra. Jag försökte med mamma, men typiskt nog för vilken mamma som helst (skulle jag tro), är hon värsta rättstavnings maskinen. När jag tillslut bad henne att skita i mina stavnings fel och särskrivningar så blev omdömet väldigt tunt och nästan varje gång i stil med: "Jo, men det var väl bra."

Jag försökte med min storasyster och hennes pojkvän... lite bättre, men fortfarande inte önskad effekt.
Jag mailade min storebror fyra sidor, jag vet fortfarande inte om han har läst dem eller inte.

Så tillslut skickade jag några sidor till min bästa kompis.
Min bästa kompis är det bästa jag har att tillgå. Jag har bett henne om hennes spontana åsikter/tankar om vad jag har skrivigt och det har jag fått också.
Hon kuddar även dit små markeringar där jag har stavat fel eller där det finns andra saker som hon tycker att jag ska ändra.
Jag vet inte om det går bättre för att hon tycker om fantasy eller om det går bättre för att hon helt enkelt skiter i vad det är för genger och konsentrerar sig på att läsa texten. Kanske det är lite både och.
Jag vill ha den spontana reaktionen på texten och det har jag fått.
Sen är de alltid bra med småpetet också, vilket jag också har fått.

Tack, Spookie för att du tar dig tid att läsa det jag har skrivit. Tack.

Mästerliga recept

Jag tänker en del på det där att härma. När man var liten och skulle lära sig att gå och tala tittade man på sina föräldrar och syskon för att se hur de bar sig åt.

Kjell Enhager har ett jättebra uttryck för sånt härmande "Knycka mästerliga recept".
När vi är små och ska lära oss att gå är det föräldrarna och alla andra som redan kan gå som är mästarna.

Jag som skriver har ofta fått höra att jag ska härma de författare jag tycker om.
Dvs "Knycka" deras recept.

Jag har som sagt tänkt på det en hel del och kommit fram till att det inte bara handlar om att skriva som dem utan kanske göra fler saker som mästarna gör.

Ta Sir Arthur Conan Doyle tillexempel. Han var läkare från början och han skrev medan han väntade på att han skulle få patienter.

Jag som är arbetslös skulle kunna begagna mig av den metoden, det enda problemet är att nu förtiden när man är arbetslös finns det 100 och 1 andra saker att göra. Jag har svårt att hitta tiden.

Någon annans recept som jag använder mig av är Abraham "Bram" Stokers.
Hans bok Dracula skulle aldrig ha kommit till om det inte var för en mardröm som Stoker haft.
Många av mina idéer kommer från drömmar som jag drömmer under natten.
Det receptet fungerar alldeles utmärkt för drömmer gör man alltid, även om man inte alltid minns drömmarna.

J.K. Rowling brukade skriva på ett kafé, jag har tyvärr inte råd att gå på kafé så ofta som jag skulle vilja. Det är så härligt att skriva på kafé!

Ett recept som jag skulle vilja knycka är Jane Austens. Hon brukade sitta och skriva i vardagsrummet medan de andra som var där inne gjorde vad man nu gjorde i ett vardagsrum på den tiden.
Dessvärre så fungerar inte det för mig. Jag känner mig så osocial när jag försöker mig på det att jag börjar skämmas för att jag inte är social och då kan jag inte koncentrera mig.

Jag tänker mycket på det här och försöker begagna mästarnas recept, men det är inte alltid det går så bra.

Jag överlever idag

En annan dag
Musik i öronen

Man måste vara knäpp
för att inte
bli
helt
sprit
språngande
GALEN!

En annan dag

Jag lever idag

Jag överlever idag

En annan dag
Jag vägrar att göra det idag.

Jag överlever idag också

Tro

Kan du tro
att
det finns

Hopp

Kan du tro
att
efter regnet kommer

Solen

Kan du tro
att

Det löser sig

Kan du tro
att
allt och även du
på något vis

Är förevigt

Kan du tro

Tystnaden

Har du hört
Tystnaden
viska
i ditt öra

Viska i ditt öra
Du är bra
Allt är lugnt
Du har tid

En evighet på några minuter

Sen allt ljud igen

Så tråkigt det är att det måste ta slut.

Det känns inte lite tråkigt

Hjärtat känns tungt
Jag har vetat det här länge, men inte tagit upp det till diskussion riktigt

Det känns som om allt mindre grejer gör något intryck på mig.
Då menar jag ett verkligt intryck.
Ett sånt intryck som får hjärtat, hjärnan, magen... Ja, helst hela kroppen att darra som en gitarrsträng.

Jag hoppas att alla har känt den känslan någon gång för annars är det inåt helvete sorgligt.

Den grejen, det där lilla som verkligen få mig att känna mig som en gitarr sträng händer allt mer sällan.
Det värsta är att jag inte har någon aning om vad det beror på.

Har jag blivit cynisk, immun? Har världen helt plötsligt och förlorat stinget? Har människor slutat göra galna nya saker? Är det jag som gör för lite saker? Har text-, fiction- och manusförfattare helt plötsligt blivit sämre på sina jobb? Har skådespelarna tappat charmen? Har sångarna och musikerna tappat tonen? Eller är det så att jag inte hinner med att känna den där vibrationen för att jag har så mycket annat att göra?

Det är hemskt!
Den enda gång som jag känt att jag kommit i närheten nu nyligen är när jag vaknat efter de underliga drömmar jag har haft på sistone.
Ska jag och resten av den vibrationstörstande delen av mänskligheten tvingas att sova bort våra liv för att få känna det där?!

Jag hoppas verkligen inte det för det vore förjävligt.

Vi ses igen

Jag önskar
Jag tänker
För att inte säga

Hoppas

Ni finns där borta
Någonstans

Det ger mig hopp
att tänka, önska, hoppas

Att ni, mina döda inte är borta

Att ni finns
Finns kvar

Hos mig och de andra
som är mig nära

Det gör mig lycklig
Att känna
Höra
Lukta
Minnas er

Känna en hand på skuldran
Höra ett ljud och veta
Känna en konstig doft och
minnas...
För det kan inte vara
någon annan

Det gör mig lycklig att tro
att vi ses igen.

Inte bara mitt hjärta skälver

Ett slag
En ton
Ett klingande

Det sjunger
Det dånar
Det klingar

Mitt hjärta darrar
När
Jag spelar

Ett klingande
Ett klang
Ett dong

Nakna dansare med skor, handskar och hättor av glas
dansar över det vita och det svarta.

Ett dovt muller och sen tyst
En stund
sen trevande steg

långsamt, långsamt
snabbare, snabbare och sen...
Ett djärvt språng över hela den randiga väg
blir till en drill som inte bara får mitt hjärta att skälva.

Att läsa dikter

Jag pratade med min mamma igår. Hon hade läst de dikter som jag nyligen lagt upp här.

Hon tyckte att det var roligt att läsa dem eftersom att de var lätta att förstå.
Jag frågade vad det var för krångliga dikter hon läste.
Hon utvecklade vad hon menade och förklarade att många dikter var så svår förstårliga.

Hon gav mig ett exempel. Hon sa inte vem som skrivit dikten, men det var något om att solen gick ner och något med ett fönster.

Jag sa att man inte ska försöka läsa vad som står bakom orden utan bara orden.
Det vill rådet vill jag ge till alla, vad de än läser. Många inbillar sig att författaren leker Gömma nyckel med läsaren, men det är inte alls så.

Dikten som mamma tog som exempel var inget mindre än ett gäng iakttagelser som författaren slängt ihop till en dikt. Det var så jag uppfattade det i alla fall.

När det kommer till dikter ska man inte försöka läsa mellan raderna, där är det enligt min erfarenhet tommare än i en ofylld lagerlokal.

Jag ska ta två exempel.
Det första är The Red Wheelbarrow av William Carlos Williams:

so much depends
upon

a red wheel
barrow

glazed with rain
water

beside the white
chickens.

--------------------------

Jag har hört den här flera gånger då jag lyssnat på Nathalie Goldbergs bok, Skriva med kropp och själ flera gånger.
Hon, Nathalie Goldberg, tar också upp det här ämnet.

Vad betyder då "Den röda skottkäran"? Det ska jag säga. Det betyder "Den röda skottkäran" och den är röd bara för att den råkade vara det. Det är inget sräskilt med det. Oftast är en dikt, eller vilken text som helst, bara just det en dikt/text.
Krångla inte till det så förbaskat när du läser. Saker och ting behöver inte betyda något särskilt. Vita höns är bara vita höns.

Det andra exemplet är Flickan under nymånen av Bo Bergman:

Jag har nigit för nymånens skära.
Tre ting har jag önskat mig tyst.
Det första är du
och det andra är du
och det tredje är du, min kära.
Men ingen får veta ett knyst.
Jag har nigit för nymånens skära
tre gånger till jorden nu.

Och om månen kan ge vad vi önska,
så niger jag tre gånger till,
och kronan jag bär,
när marken sig klär
och björkarna gunga av grönska
och lärkorna spela sin drill.
Det är långsamt att önska och önska.
O, vore min kära här!

-------------------------------------

Vad betyder då att kvinnan i dikten niger för nymånen tre gånger och önskar tre gånger?
Det kan betyda att hon önskar att hennes kille ska komma på besök, men som sagt så behöver inte betyda något alls.

Tre önskningar är tre önskningar och en röd skottkära är en röd skottkära. Inget märkvärdigt med det. Vad det gäller den röda skottkäran kanske Williams såg en röd skottkära en dag och så sa det pling när han satte sig ner för att skriva dagens dikt eller något i den stilen.
Vad flickan som niger för nymånen beträffar kan det ha varit så att Bergman ville berätta om just den flickan som önskade av månen att hennes pojkvän skulle komma. Så berättade han del lilla historien i en dikt.
Svårare än så behöver det inte vara.
Sen är det ju upp till var och en om de vill tolka vad de läser eller inte och om man väljer att tolka det man läser så ligger skönheten i betraktarens ögon, alla läser olika.

Krångla inte till det när ni läser, vad det än är ni läser. Läs det bara, det är mitt tips.

Slaggprodukter precis som du

(OBS! KÄNSLIGA PERSONER VARNAS! NI ÄR HÄR MED VARNADE!)


Jag slår ner min rumpa på plast ringen som skyddar min ända från att komma i konakt med den kalla vuxen pottan.

Att sitta på toaletten
Att göra nummer ett och två
Att dricka vatten
Äta en smörgås och sedan bajsa ur sig

Kroppen tar det den behöver och slänger resten i avloppet.
Det rinner ur mig det där gula som luktar illa om det får ligga.
Du har gått och inga av dina grejer är kvar i min lägenhet.

Nallen du gav mig la jag i lådan med dina kalsånger, rakapparat och tandborste.
Slaggprodukter som inte är till någon nytta rinner ur mig tillsammans med det som inte kroppen vill ha.
Jag hatar den, nallen, för du gav den till mig och jag hatar dig.
Jag lättar lite grann när det slutar rinna.

Jag trycker och jag klämmer och mer avfall av sånt som jag inte behöver faller ner med ett plask i det nu kalla vatten blandade kisset.
En gång till och en gång till

Slaggprodukter samlas och knuffas bort från mig
Precis som du

Jag torkar häcken med din bild och spolar ner skiten.

Inte min

Du är inte min.
Det retar mig att du inte är min
Jag vill ha dig
Här
Hos mig

Varje dag
Varje kväll
Varje natt
Varje morgon

Du är inte min
Inte min vän
Inte min bästa vän
Inte min hjärtevän
Inte min pojkvän

Inte min
Inte min fästman
Inte min make
Inte min

Eller jo…

I mina drömmar

Då
Är
Du
Min

Bara min

Ditt hjärtas slag i mitt bröst

Jag känner din beröring mot min hud.
Men hur vet jag att det är du?

Jag känner din andhämtning i mina lungor.
Men hur vet jag att det är du?

Jag känner ditt hjärtas slag i mitt bröst.

Jag vet att det är du.

Jäm-för-el-se

Ingenting

Jag är

Jag är ingen-ting
Jag är ingenting i jämförelse
I jämförelse

Jag är ingen-ting i jäm-för-el-se
med dig.

Du är inte heller något i jämförelse med

Mig

En frestelse övervunnen

Jag har stått emot något som för mig är svårt att motstå.
Jag har motstått att börja på en ny berättelse.
Suget var starkt, det är det alltid när jag får en ny spännande idé.

Men jag lyckades låtabli och jag är stolt över det.
Det är oftast alla de nya idéerna jag får som hindrar mig från att skriva färdigt.
När jag känner suget efter att börja på en ny skrividé så har jag två metoder.

Den första är att jag har bestämt mig för att hålla mig till en grej och då skriver
jag på den eller så skriver jag inte alls. Inte alltid så lätt, särskilt inte om jag
fått skrivkramp för den jag har bestämt mig för att avsluta, men då tycker jag att det är tillåtet att ta en kort paus.

Det andra är en väldigt bra invändning till att inte börja ett nytt projekt innan det
första är färdigt.
Det är jobbigt att börja ett nytt projekt, jag måste komma på, inte bara handlingen i stora drag utan också hitta på namn, utseende och personlighetsdrag till karaktärerna Det är förstås en massa mer, men det tror jag att du, kära läsare kan komma på själv.

Själva planerandet tar en så lång tid i början att jag hinner få avsmak på att skriva innan jag hunnit planera allt.
Jag tror att jag använde lite av båda metoderna idag.
Eller så tänkte jag, mer eller mindre omedvetet: "Nej, jag får inte börja på något nytt nu!"
Och dessutom vet jag att jag kan skriva ner idéerna så att de är sparade till ett mer lämpligt tillfälle.

Jag är hur som helst väldigt stolt över att jag lyckats motstå frestelsen

Mitt hjärtas längtan

Jag längtar...

Längtar
Längtar...

Jag längtar

efter det som känns så avlägset

Jag längtar efter det som känns avlägset,
men ändå...

Så nära

Jag längtar efter kommande dagar.

Lycka
Hopp
och
Förtröstan

Jag längtar efter
Dig

Min lycka
Mitt hopp
Min tillit