God prestation

I går kväll satt jag och skrev i flera timmar.
Det lönade sig.
Det var ett av mina tävlingsbidrag jag satt och skrev på. Nu är jag inne på 5:te sidan och har skrivit ca 10 000 tecken inklusive blanksteg.

När jag slutade för kvällen kände jag mig mycket nöjd med min prestation. Särskilt med tanke på att jag kvällen innan inte hade kunnat fortsätta på den och ingen av de andra heller, jag kom ingen vart.
Men nu ser jag ett nytt ljus i slutet av tunneln. En härlig doft som av tryckt text och bibliotek kommer från den och musiken av blad som vänds och spända andetag flödar ur den.

Novelltävlingar

Jag har för avsikt att delta i två novelltävlingar.
Den ena fick jag nys om av mamma, den hålls av Hemmets Journal.
Bästa novellen med en kvinnlig protagonist i svensk sommarmiljö vinner 25 000 kronor, näst bästa får 10 000 och tredje bästa får 5000.
Vinnarnovellerna kommer även att publiceras i Hemmets Journal. Även de som inte vinner har en chans att få sin novell publicerad i tidningen.

Den andra tävlingen är Umeå novellpris. Man vinner inte bara 100 000 kronor utan får sin novell publicerad bland flera andra bra noveller i en antologi.

Jag ska bekänna att prispengarna attraherar mig, men det hade varit lika lockande om priset hade varit en ny priset hade varit en ny dator, för lets face it: min Asus suger.
Men ett ännu större driv är att personer som kan ännu mer om litteratur än vad jag gör kan få se vad jag kan och då kan det hända att kugghjulen börjar snurra.
En av jurymedlemarna i Hemmets Journal tävling är ingen mindre Margit Sandemo som bland annat har skrivit bokserien Sagan om Isfolket. Jag läste Trollbunden (första boken i Isfolket serien) när jag var 14 och blev ganska så bokstavligen trollbunden.
Det är en häftig bok och jag tror att de flesta unga tjejer har lätt att identifiera sig med Silje.

När jag såg att Sandemo var del av juryn höll jag på att falla ihop!
"Gud!" tänkte jag. "Gud vad coolt det skulle vara om HON läste min novell och tyckte att den var bra!"

Jag tänker delta i båda tävlingarna. Umeå novellpris kommer bli svårast att hinna med, den lärre vara inne senast 1 oktober i år. Lite stressad jag är!

Men tänk vad coolt att bli publicerad!
Tanken får det att gå vågor genom mig, som bruset man hör när man sätter örat till en snäcka.

Find me

I'm lost
Find me

Find me, I'm lost
Oh, so very lost
Forgoten
Unwnated
Unloved

Crying
Craying the tears that should
                                           be kissed away by your
                                      soft
                          soft lips

Won't you find me?
Take me in your arms and mend
the broken heart that is mine

I would give it to you
If you would just bring me the glue
and help me put all the pieces in the right place

Find me, I'm lost
Oh, so very lost

perhaps We Will Find Each Other
and mend the Hearts We'll Give One Another

Välkommen tillbaka!

Min skrivlust är tillbaka.
Antingen så tog semestern slut för den eller så hittade huvudkontoret någon tråd som det bara var att dra i för att få tillbaka det där gamla skrället till sin post.
Jag vet att man inte ska ropa hej innan man kommit över bäcken, men i går kväll satt skrev jag nästan två sidor och det gick väldigt, väldigt bra.
Jag tror att det bidrog till att jag sov så gott i natt, vaknade inte en enda gång och drömde någon lite småkomisk dröm om The Avengers, när jag vaknade (2 minuter före väckarklockan) låg jag och små flina. Jag kunde riktigt höra någon sån där riktigt go' röst som sa: "Hej... Är du vaken nu igen?"
Jag gosade ner ansiktet i kudden och snoosade en halvtimme, som jag alltid gör, men jag stängde av väckarklockan och satte mobilen på påminnelse.

Jag tror ärligt att skrivande gör mig lugnare och på bättre humör...
Tro fan det! Det är ju min största passion! ☺

Lusten är på semester

Som titeln åsyftar har min skrivlust gått på semester. Jag vet inte vilket som är värst: att den har gjort det eller att den har gjort det utan att konsultera huvudkontoret, mig, först.

I över en vecka nu har jag inte fått ur mig något vettigt på papper, för utom en natt när de var jävligt sent, då hade vikarien lust att dyka upp.
Jag hoppas, tror och vill, väldigt, väldigt mycket, att min skrivlust semester är på väg att ta slut efter som att jag lyckas skriva det här.

Huvudkontoret har viljat sätta ord på pränt, men när lusten bara packa väskan och drar så går det inte.
Det här är med andra ord inte writers block, utan något ännu värre, något som är svårare att göra något åt.

Tur att den verkar vara på väg tillbaka. Det är fasligt tråkigt att inte ha någon skrivlust.