Mästerliga recept

Jag tänker en del på det där att härma. När man var liten och skulle lära sig att gå och tala tittade man på sina föräldrar och syskon för att se hur de bar sig åt.

Kjell Enhager har ett jättebra uttryck för sånt härmande "Knycka mästerliga recept".
När vi är små och ska lära oss att gå är det föräldrarna och alla andra som redan kan gå som är mästarna.

Jag som skriver har ofta fått höra att jag ska härma de författare jag tycker om.
Dvs "Knycka" deras recept.

Jag har som sagt tänkt på det en hel del och kommit fram till att det inte bara handlar om att skriva som dem utan kanske göra fler saker som mästarna gör.

Ta Sir Arthur Conan Doyle tillexempel. Han var läkare från början och han skrev medan han väntade på att han skulle få patienter.

Jag som är arbetslös skulle kunna begagna mig av den metoden, det enda problemet är att nu förtiden när man är arbetslös finns det 100 och 1 andra saker att göra. Jag har svårt att hitta tiden.

Någon annans recept som jag använder mig av är Abraham "Bram" Stokers.
Hans bok Dracula skulle aldrig ha kommit till om det inte var för en mardröm som Stoker haft.
Många av mina idéer kommer från drömmar som jag drömmer under natten.
Det receptet fungerar alldeles utmärkt för drömmer gör man alltid, även om man inte alltid minns drömmarna.

J.K. Rowling brukade skriva på ett kafé, jag har tyvärr inte råd att gå på kafé så ofta som jag skulle vilja. Det är så härligt att skriva på kafé!

Ett recept som jag skulle vilja knycka är Jane Austens. Hon brukade sitta och skriva i vardagsrummet medan de andra som var där inne gjorde vad man nu gjorde i ett vardagsrum på den tiden.
Dessvärre så fungerar inte det för mig. Jag känner mig så osocial när jag försöker mig på det att jag börjar skämmas för att jag inte är social och då kan jag inte koncentrera mig.

Jag tänker mycket på det här och försöker begagna mästarnas recept, men det är inte alltid det går så bra.