tisdag 14 februari 2012

Det känns inte lite tråkigt

Hjärtat känns tungt
Jag har vetat det här länge, men inte tagit upp det till diskussion riktigt

Det känns som om allt mindre grejer gör något intryck på mig.
Då menar jag ett verkligt intryck.
Ett sånt intryck som får hjärtat, hjärnan, magen... Ja, helst hela kroppen att darra som en gitarrsträng.

Jag hoppas att alla har känt den känslan någon gång för annars är det inåt helvete sorgligt.

Den grejen, det där lilla som verkligen få mig att känna mig som en gitarr sträng händer allt mer sällan.
Det värsta är att jag inte har någon aning om vad det beror på.

Har jag blivit cynisk, immun? Har världen helt plötsligt och förlorat stinget? Har människor slutat göra galna nya saker? Är det jag som gör för lite saker? Har text-, fiction- och manusförfattare helt plötsligt blivit sämre på sina jobb? Har skådespelarna tappat charmen? Har sångarna och musikerna tappat tonen? Eller är det så att jag inte hinner med att känna den där vibrationen för att jag har så mycket annat att göra?

Det är hemskt!
Den enda gång som jag känt att jag kommit i närheten nu nyligen är när jag vaknat efter de underliga drömmar jag har haft på sistone.
Ska jag och resten av den vibrationstörstande delen av mänskligheten tvingas att sova bort våra liv för att få känna det där?!

Jag hoppas verkligen inte det för det vore förjävligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar