Drömar ger mig inspiration

Det är konstigt hur saker kommer till en. Bara så där!
Jag brukar drömma om saker som jag sen skriver om. Tillexempel den uppgift på tre sidor som jag skrev till skolan förra veckan och som jag nu ska fortsätta att skriva på. Fem av de nästkommande sidorna ska få tjänstgöra som skoluppgif de också.

Idén eller kanske snarare idéerna kom till mig i nattens dunkla virrvar.
Det var några dagar innan julafton drömde jag att jag var ute i skogen och skulle hugga en gran med mammas sambo, Christer. Han försvann senare i drömmen på något oförklarligt vis och det gjorde bilen också och varken Christer eller bilen dök upp igen. Ialla fall...
I skogen träffade jag på en grupp kenturer, allihop var kvinnor. Ledaren var väldigt vacker, men inte så trevlig direk.
I drömmen hade jag ett minne av att jag hade träffat en annan grupp kenturer förut på samma plats, men att den gruppen bara hade bestått av män.
Tydligen var det min uppgift att få de båda grupperna att sammsas (igen) de var tydligen oense över något, vad vet jag inte, men det var ingen som sa att det var min uppgift eller så i drömmen, det var mer än kännsla som jag kom att tänka på efter en stund.

Den andra drömmen, ja det var två olika drömmar och dessutom vid olika tillfällen, drömde jag några dagar efter julafton.
Jag skulle spela Romeo, lite konstigt, men en dröm är ju en dröm. Jag kunde inte mina repliker, någon/några jävlar snodde mitt manus och min tröja så under premären, innan jag skulle ut på scenen så fick jag springa och leta efter ett nytt manus och min tröja. Jag sprang till ett bibliotek som låg i samma hus tydligen. Jag letade och letade, tillslut så hittade jag manuset.

Då såg jag något konstigt i en spegel. En liten rund figur som försvann in i ett hål i väggen bakom mig. Jag tittade bakom mig, men kunde inte se någonting. Jag tittade in i spegeln igen och kunde se hålet i väggen. Jag vred på huvudet och tittade igen och den här gången kunde jag se hålet med egna ögon. Jag böjde på mig och gick in. Där satt den lilla runda figuren och väntade på mig. Han och jag pratade. Jag berättade om mitt problem med att komma ihåg replikerna. Han tog fram ett pergament och magiskt bläck. Han skrev min nästkommande replik i min handflata och förklarade sedan att om han skrev mina repliker på pergamentet med det magiska bläcket så skulle de dyka upp i min hand. Jag tackade så mycket och sprang iväg för jag skulle snart in på scenen.
Jag gjorde entré sa mina repliker med hjälp av den lille figuren och det magiska bläcket.
Hon som spelade Julia frågade, medan vi fortfarande var ute på scenen: "Men... varför har du ingen tröja på dig?"
Smidig som jag tydligen är i drömvärlden så inprovicerade jag och sa: "Det var ett par tjuvar som stal den från mig."

Det var de här två drömmarna som gav mig idén.
Det är väldigt konstigt hur saker kommer till en när man minst väntar sig det.
Jag stod duschen några dagar senare och funderade på vad den lille figuren skulle heta. Nonsensordet Hinkebunk dök plötsligt upp i mitt huvud.
"Hinkebunk," tänkte jag. "Ja, men det låter ju skitbra!"

Det är skumt när såna saker bara poppar upp i huvudet på en.