Babbelterapi

Den senaste månaden har jag tittat eller snarare lyssnat på olika människor prata.
Dessvärre är det inte människor som jag sitter i samma rumm med, de är inte lika intressanta. Ingen av dem är Elizabeth Gilbert, Sarah Kay eller Stephan King.

Nu låter jag som den där fruktansvärd personen som inte alls är med på vad som händer runt omkring mig, ens i det rummet som jag sitter i, men jag lyssnar inte bara på folk vars ansikten och röster finns att finna på Youtube. Jag pratar med min mamma, min syster och de som sitter i samma rum som jag på KulturA.
Jag deltar ibland i de korta samtalen. Jag lyssnar, trotts att jag finner prat om fotboll fruktansvärt ointressant, lyckligtvis har stubbarna som pratar om denna sport nästan varje dag humor och ibland dyker det upp ett och annat skämt.

I alla fall...

Jag har mina mp3 hörlurar inpluggade i öronen medan jag sitter och arbetar. De är ömse om inpluggade i mp3:n och ömse om inpluggade i datorn som jag sitter framför. Vid det senare tillfället har jag youtube malande på i bakgrunden. Vem det är som pratar varierar, förra veckan blev det mycket Sarah Kay och Elizabeth Gilbert, men flera andra författare också var av flera jag inte visste fanns.

Just nu lyssnar jag på Stephan King. Gubben har humor han också ☺
Vid ett tillfälle i föreläsningen säger han vad han tycker om att hålla sig med en notebook: "I think a writers notebook is the best way in the world to immortalize bad ideas."

Jag kan inte riktigt hålla med. Jag har börjat gå med ett anteckningsblock i min jackficka. Kunde skulle jag fråga King: "But how else am I going to getrid of them?"

Hur ska jag kunna bli av med mina dåliga idéer om jag inte får plita ner dem på det papper som de så gärna vill sitta på? Bättre att de tar upp plats i ett block än att de ligger i min hjärna och skräpar.

Varför sitter jag då och lyssnar på författare, efter författare efter författare?
Jo, det känns som terapi. Jag blir lugn som en filbunke... Är det ett uttryck...?
I alla fall...
Eftersom att jag inte alltid mår ultimat prima bra på den mentala fronten, känner mig ledsen ibland, särskilt nu när jag vet att jag förlorat en tävling som jag hoppats på att i alla fall bli nominerad till. Behöver jag lyssna på de som faktiskt har lyckats. Det ger mig hopp och gör mig glad.
Sen kan jag inte hjälpa att det är mest amerikanska författare jag lyssnar på. Det är omöjligt att hitta svenska författare på youtube, jag har försökt.

Så här har ni en redovisning för min, vad jag skulle vilja kalla Babbelterapi.