Vart får du allt ifrån?

Det är en fråga som jag har fått många gånger. Det är en fråga som jag tror att många, kanske alla, fantasifulla och kreativa personer får.
Frågan lyder:
"Var får du allt ifrån?"

Jag hatar den frågan. Verkligen HATAR den. Visserligen yttras den ofta som ett bevis på beundran för den som läst något som jag har skrivigt, men det är en fråga som jag omöjligen kan svara på.
Jag vet inte vart idéerna kommer ifrån, de bara dyker upp på ett eller annat sätt.

Jag har nyligen hittat en video på internet. Det är Elizabeth Gilbert som pratar i den.
Här är adressen till den på Youtube.

Hon pratar bland annat om en fråga som hon har fått, "Är du inte rädd att du ska skriva och skriva hela livet, men aldrig få ut något av det?", det är min översättning av frågan

Hon svarar att självklart är hon rädd för det, eller hon var rädd för det, den frågan som jag försökt översätta var en annan version av den fråga hon får nu i vuxen ålder.
Men titta på videon så ser du.
Jag ska ta upp den frågan om jag inte är rädd för att(...) i ett annat inlägg för den hör inte hemma här.

För att göra en lång historia kort, ämnet kommer upp att i antikens Grekland och antikens Rom trodde de på en andevarelse som romarna kallade Geni. Det här anndevarelsen levde i en konstnärs (författare, tecknare... what ever) studio och hjälpte honom eller henne med deras projekt.

Tja, varför inte? Tänker jag genast. Varför skulle det inte kunna finnas ett sånt väsen?
Varför inte låta människan/konstnären/artisten/författaren bara vara det den är, en helt vanlig person egentligen?

Det ger inte bara mig ett svar på den där frågan om var jag får allt ifrån. Det ger även mig och alla andra personer här i världen som håller på med något kreativt lite distans till det där stora energiklotet som byggs upp, som kan lyfta en högt eller krossa en som om man bara vore en insekt.
Så om det man skrivigt inte blir bra, behöver man inte bli helt nerslagen för att man var två om det och om det går kanonbra och alla älskar det man har skapat, kan man inte ta åt sig hela äran eftersom att man fick hjälp.

Så om någon läser det här och sen träffar mig och läser något som jag har skrivit, ta hellre för givet att jag tror på det osynliga Geniet som bor i väggarna i min lägenhet. Jag tror på så mycket annat andligt redan så varför inte ett Geni.

Jag kan ge mig fan på att det är den lille jäveln som får det att krypa i huvet på mig ibland. Det känns som likmaskar som kryper runt i hjärnan och det enda som hjälper är att skriva. När det väl börjar krypa i huvet på mig då är det panik! Den som inte har upplevt det själv kan aldrig ana hur obehagligt det är!

Titta på videon, klicka på länken, den är bra.