Babbelterapi

Den senaste månaden har jag tittat eller snarare lyssnat på olika människor prata.
Dessvärre är det inte människor som jag sitter i samma rumm med, de är inte lika intressanta. Ingen av dem är Elizabeth Gilbert, Sarah Kay eller Stephan King.

Nu låter jag som den där fruktansvärd personen som inte alls är med på vad som händer runt omkring mig, ens i det rummet som jag sitter i, men jag lyssnar inte bara på folk vars ansikten och röster finns att finna på Youtube. Jag pratar med min mamma, min syster och de som sitter i samma rum som jag på KulturA.
Jag deltar ibland i de korta samtalen. Jag lyssnar, trotts att jag finner prat om fotboll fruktansvärt ointressant, lyckligtvis har stubbarna som pratar om denna sport nästan varje dag humor och ibland dyker det upp ett och annat skämt.

I alla fall...

Jag har mina mp3 hörlurar inpluggade i öronen medan jag sitter och arbetar. De är ömse om inpluggade i mp3:n och ömse om inpluggade i datorn som jag sitter framför. Vid det senare tillfället har jag youtube malande på i bakgrunden. Vem det är som pratar varierar, förra veckan blev det mycket Sarah Kay och Elizabeth Gilbert, men flera andra författare också var av flera jag inte visste fanns.

Just nu lyssnar jag på Stephan King. Gubben har humor han också ☺
Vid ett tillfälle i föreläsningen säger han vad han tycker om att hålla sig med en notebook: "I think a writers notebook is the best way in the world to immortalize bad ideas."

Jag kan inte riktigt hålla med. Jag har börjat gå med ett anteckningsblock i min jackficka. Kunde skulle jag fråga King: "But how else am I going to getrid of them?"

Hur ska jag kunna bli av med mina dåliga idéer om jag inte får plita ner dem på det papper som de så gärna vill sitta på? Bättre att de tar upp plats i ett block än att de ligger i min hjärna och skräpar.

Varför sitter jag då och lyssnar på författare, efter författare efter författare?
Jo, det känns som terapi. Jag blir lugn som en filbunke... Är det ett uttryck...?
I alla fall...
Eftersom att jag inte alltid mår ultimat prima bra på den mentala fronten, känner mig ledsen ibland, särskilt nu när jag vet att jag förlorat en tävling som jag hoppats på att i alla fall bli nominerad till. Behöver jag lyssna på de som faktiskt har lyckats. Det ger mig hopp och gör mig glad.
Sen kan jag inte hjälpa att det är mest amerikanska författare jag lyssnar på. Det är omöjligt att hitta svenska författare på youtube, jag har försökt.

Så här har ni en redovisning för min, vad jag skulle vilja kalla Babbelterapi.

"Tänk inte på jordgubbar"

Under de 6 första veckorna här på Miroi så var jag som flera andra nere i källaren där vi satt och lyssnade på CK som föreläste för oss om allt möjligt som har med jobbsökande att göra. Vi fick även titta på Jag AB och en annan, båda visade Kjell Enhager som stod på scen och pratade.
Det han pratade om i... jag minns inte vilken av dem, men det var mycket om att vi ofta använder ordet inte och att människor, särskilt inte barn, är oförmögna att föreställa sig ordet inte.
Ett exempel på det som Enhager gav var att han och hans fru skulle fika hos några vänner som hade en ung dotter. Dottern var inte gammal alls, men hon fick hjälpa till att duka fram så hon fick bära ut en bricka med glas och grejer. Enhager står och pratar med pappan när lill flickan kommer gående med brickan. I all välmening säger pappan till sin dotter: "Tappa inte den där nu!"
Hon stannar upp och tittar på honom för att kunna höra ordentligt de visa ord som kommer över hennes pappas läppar.

Påminnelse: Människor är oförmögna att föreställa sig ordet inte.

Det som går att föreställa sig när någon säger "Tappa inte den där nu!" är "Tapp den där nu!"
Gissa vad som hände då!
Flickan hörde orden kunde inte föreställa sig ordet inte och då får hon en bild i huvudet som visar vad det är hon inte ska göra, tappa brickan, hon får den tankebilden i huvudet och då säger var enda liten cell i hennes kropp: "DET SKA VI FIXA!"
KRASCH!

Ett annat exempel var att om någon säger till dig att inte tänka på jordgubbar. Vad gör du då för att veta vad du inte ska tänka på? Du tänker på en jordgubbe!

Det fick mig att tänka på något som jag har läst på ett kort som satt inramad hos en vän till mina föräldrar.
Det stod: Din kropp hör allt som ditt sinne säger.
Jag har smått börjat testa att använda andra ord och fraser istället för inte. Låt bli att och oförmögen.

Vad har det här med skrivande att göra då? undrar du.
Jo! För inte så länge sedan var min välmenande mamma god nog att råda mig att inte skriva något inom fantasy gengern som bidrag till Hemmets Journals novelltävling.
Gissa vad jag har fått för novell idéer sen dess!
Fatasy, fantasy, fantasy och åter igen FANTASY!

Försker en författare eller konstnär över huvudtaget låta bli ett särskilt tema så går det inte.
Det handlar om samma sak som jordgubbarna och brickan som tappades i golvet; var enda cell i kroppen vrålar: "DET SKA VI FIXA!"

Men det är inte bara mammas fel, hon var bara den som sa inte. Hälften av problemet beror på andra saker, vilka jag kan styra väldigt lite över.

Det finns dock en gyllene medelväg, low fantasy. ☺

Tack, mamma! Nu får jag den idén ur huvudet. ♥

Funka lite för bra

Jag lyssnade på musik tidigare idag och fantiserade fram fortsättningen till Graceone.
Det fungerade lite för bra. När jag skulle göra annat så kunde jag inte sluta tänka på det och det blev jättejobbigt vid ett tillfälle.

Jag lyckades dock ta mig samman och göra det jag skulle.
Adresserade minatankar direkt till det stora flödet av inspiration som uppfyllt mig.
Jag tänkte: "Kan du sluta? Sätt dig där ute och vänta så kommer jag snart."

Det funka. :)

Det gick lika bra att få tillbaka den. Jag har gått och varit inspirerad hela dagen.
Med andra ord har jag varit jätte-, jätteglad och strålat som en liten sol. :)

Rätt person

När jag gick första året på högskolan i Gävle så gick jag Film- och litteraturprogramet.
Jag blev vän med två tjejer där.
En kväll gick vi tre på författarkväll på stadsbiblioteket.
Sara Kadefors, som skrivigt Sandor slach Ida, var författaren den kvällen.

Hon berättade om hur hon hade gått en skrivarkurs och klassen fått i uppgift att skriva en text som de sedan skulle lämna in till läraren.
När läraren hade läst alla texterna så tänkte han prata om dem inför klassen. Den första han tog upp var Kadefors. Hon trodde att hon skulle få i alla fall lite beröm, men blev totalt sågad.

Hon sa till oss åhörare att det gäller att hitta rätt person att läsa och kommentera på våra texter.

Jag har under de senaste åtta månaderna märkt att det är inåt helvete svårt. Jag hade i två terminer, under vilka jag gick Kreativt skrivande A och B, blivigt bortskämd med en halv klass + en lärare som utan att bry sig om ifall de tyckte om gengern eller inte tala om för mig vad de tyckte var bra, vad som var dåligt, skulle kunna ändras eller tas bort.


I somras försökte jag alltså hitta en bra läsare till mitt verk som håller på att byggas upp.
Det gick inte så bra. Jag försökte med mamma, men typiskt nog för vilken mamma som helst (skulle jag tro), är hon värsta rättstavnings maskinen. När jag tillslut bad henne att skita i mina stavnings fel och särskrivningar så blev omdömet väldigt tunt och nästan varje gång i stil med: "Jo, men det var väl bra."

Jag försökte med min storasyster och hennes pojkvän... lite bättre, men fortfarande inte önskad effekt.
Jag mailade min storebror fyra sidor, jag vet fortfarande inte om han har läst dem eller inte.

Så tillslut skickade jag några sidor till min bästa kompis.
Min bästa kompis är det bästa jag har att tillgå. Jag har bett henne om hennes spontana åsikter/tankar om vad jag har skrivigt och det har jag fått också.
Hon kuddar även dit små markeringar där jag har stavat fel eller där det finns andra saker som hon tycker att jag ska ändra.
Jag vet inte om det går bättre för att hon tycker om fantasy eller om det går bättre för att hon helt enkelt skiter i vad det är för genger och konsentrerar sig på att läsa texten. Kanske det är lite både och.
Jag vill ha den spontana reaktionen på texten och det har jag fått.
Sen är de alltid bra med småpetet också, vilket jag också har fått.

Tack, Spookie för att du tar dig tid att läsa det jag har skrivit. Tack.

En frestelse övervunnen

Jag har stått emot något som för mig är svårt att motstå.
Jag har motstått att börja på en ny berättelse.
Suget var starkt, det är det alltid när jag får en ny spännande idé.

Men jag lyckades låtabli och jag är stolt över det.
Det är oftast alla de nya idéerna jag får som hindrar mig från att skriva färdigt.
När jag känner suget efter att börja på en ny skrividé så har jag två metoder.

Den första är att jag har bestämt mig för att hålla mig till en grej och då skriver
jag på den eller så skriver jag inte alls. Inte alltid så lätt, särskilt inte om jag
fått skrivkramp för den jag har bestämt mig för att avsluta, men då tycker jag att det är tillåtet att ta en kort paus.

Det andra är en väldigt bra invändning till att inte börja ett nytt projekt innan det
första är färdigt.
Det är jobbigt att börja ett nytt projekt, jag måste komma på, inte bara handlingen i stora drag utan också hitta på namn, utseende och personlighetsdrag till karaktärerna Det är förstås en massa mer, men det tror jag att du, kära läsare kan komma på själv.

Själva planerandet tar en så lång tid i början att jag hinner få avsmak på att skriva innan jag hunnit planera allt.
Jag tror att jag använde lite av båda metoderna idag.
Eller så tänkte jag, mer eller mindre omedvetet: "Nej, jag får inte börja på något nytt nu!"
Och dessutom vet jag att jag kan skriva ner idéerna så att de är sparade till ett mer lämpligt tillfälle.

Jag är hur som helst väldigt stolt över att jag lyckats motstå frestelsen

Forum rollspel

Övningsskriva kan man göra i godan ro på sin lilla kammare, men det blir tråkigt efter ett tag. Det blir till och med tråkigt att skriva fanfiction efter ett tag.

Jag har en lösning till det här.
Det fungerar alldeles utmärkt som övningskrivande + du är lite social samtidigt.

Forum rollspel.
Enkelt sagt: Du blir medlem på en sådan sida. Läser noga reglerna, skapar en karaktär, skriver en tråd (ett medelande) på en plats i forumet där din karaktär hör hemma. Sen är det bara att vänta på att någon ska svara.

Jag kan tipsa om en sida för forum rollspel redan nu. Jag är med på den.
Sidan heter Sallgand och är ett low-fantasy rollspels forum. Just nu håller den på att renoveras, men det går fortfarande att spela.

Det finns en chattruta där som man kan morssa på alla i och man kan dessutom skicka pm, personliga medelanden, till de andra deltagarna. De flesta där har msn också.

Det är bland annat tack vare forum rollspel som jag skriver överhuvudtaget idag.
Det är jätteroligt! Prova i alla fall om du känner dig manad!

Här är en direktlänk till Sallgand.

Det kanske lossnar! X3

Jag kom på det här när jag satt på toaletten i går. Jättekonstigt att komma på saker på, visst, men... det var tur att jag inte kom på det i duschen i alla fall.

Tänk dig två rädslor som två troll som slåss om något. Det ena trollet tar död på det andra och det första trollet står ensamt kvar.

Två rädslor eliminerar varandra. Det här kan likgöras med "Jag kan ej inte sjunga", två minus blir ett plus.

Jag tror att det är vad som ska hända här näst i Graceone.

Vi får se om det lossnar i helgen.