Inspirationens cirkel

Jag insåg något som jag tycker är hemskt roligt och intressant.
Här om dagen var jag  inne på YouTube och hamnade efter något klick på ett klipp från Disneys Lejonkungen, den odubbade versionen.
Lejonkungen var en av mina favorit filmer när jag var liten. Jag hade en väldigt, väldigt stor affisch på min sovrumsvägg med Simba på.
Mitt i klippet insåg jag att det var väldigt likt en del av vad jag föreställt mig i den roman jag har arbetat på.

Låt mig förtydliga:
Min historia handlar om en kille som upptäcker att han är prins i ett land som inte finns i vår värld. Han, som Simba, tror inte att han är rätt person för att rädda landet och världen eller för att bli kung en dag, men han är deras enda hopp, som han (precis som Simba) får påpekat för sig.
Jag insåg även att en av magikerna som är med i min historia, i alla fall fysiskt, påminner om Rafiki.
Missförstå mig rätt; han ser inte ut som en babian, men kroppsbyggnaden och den kala fläcken mitt på huvudet stämmer överens med var jag har föreställt mig.

Jag har inte förrän nu förstått hur pass inspirerad jag blivit, undermedvetet, av saker som jag älskade när jag var barn.
Jag tackar Disney för inspirationen och vill avsluta med att säga att jag överväger att gå ner i källaren efter mina gamla Lejonkungen-figurer att ha stående på skrivbordet som inspirationskatalysator.

Inte tillräckligt

Känner du att du inte räcker till?

Känner du att du inte är tillräcklig?

Känner du att du kämpar
jobbar
&
sliter
?

Känner du att det inte hjälper?

Känner du att du inte kan
orkar
hinner
eller
vill
?

Känner du att du inte räcker till?

Känner du att du faktiskt inte orkar?
Känner du att du inte hinner med allt du ska göra?
Känner du att du inte vill göra alla de där sakerna som du måste göra?

Känner du att du har gjort allting?
Verkligen gjort allting?
Då har du glömt nånting
För det har jag också gjort.

Jag känner att jag inte är tillräcklig.

En ensam vädjan

Säg att du älskar mig – och jag glömmer allt

Säg att du älskar mig – och allt känns okej

Säg att du älskar mig – trotts allt

Säg att du älskar mig – även om jag är dum

Säg att du älskar mig – även om jag är ful

Säg att du älskar mig – även om jag är underlig

Säg att du älskar mig – även om jag inte är allt det där som du skulle önska att jag var

Säg att du älskar mig – även om det inte är sant

Säg att du älskar mig och övertyga mig om att det är sant

Säg att du älskar mig – och jag tror dig.

Anslagstavla

Jag har skaffat mig en anslagstavla. Den har träram och kork som botten. Den hänger ovanför mitt skrivbord.
Nu hoppas jag att det blir färre saker på skrivbordet och mindre fula märken på väggen.

Den som skriver och har en vägg att sätta en anslagstavla på bör göra det.
Det blir lättare att hålla koll på allt då.
Jag har inte så mycket text på min anslagstavla utan mest bilder, men det kommer väl mer text allt eftersom.
Bilderna har jag där som inspiration. Det är bilder som jag tagit från internet, skrivit ut och det är så jag tänker mig att några av karaktärerna ser ut.
Jag tror att de flesta människor fantiserar i bilder eller små filmer som visas i huvudet när vi använder den geniala delen av oss.

Jag har en viss förhoppning att mina författartankar ska bli lite mer sorterade. Jag skriver givetvis upp så mycket som möjligt av det som jag kommer på, men lösa lappar är inte roligt och datorn och usb:t tar inte hur mycket som helst. Lösa lappar har dessutom en förmåga att komma bort och försvinna spårlöst. Så nål genom papper och kork är en bra lösning.

Förutom som sorteringsredskap är det bra som planeringsredskap. Jag har ett litet hörn av tavlan till att planera humorn i berättelsen. Ordet humor omringat av ord som berättar vilken sorts humor jag vill ha med.
Tex: Litoteser (underdrift i stil med "... och inte så lite heller"), hyperboler (överdrift i stil med "Det är lugnt! Jag har gjort det här tusen gånger") och sött, fyndigt, igenkännbart och styggt (tänk Kalle och Hobbe som susar ner för en backe i en kärra i full karriär medan de diskuterar filosofiska grejer).

Jag vill inte uppfylla gråta och vänta, men inte skratta.
Man får sno humor grejer av andra. I förra veckans avsnitt av Agents of S.H.I.E.L.D höll Sky och Ward på att spränga något, det smäller till och Sky frågar:
"Var det alla?"
"Jag tror det," svarar Ward. "Det smällde inte så högt som jag trodde det..."

BOOM!!!

Är det inte klockrent så säg? :D

Jag håller på att lyssna på Game of Thrones-böckerna nu. Ja, jag vet att jag är efter, men jag ville inte göra det förrän nu.
Jag är på andra boken... eller är det tredje...? Äh, jag får kolla sen!
Tyrion säger något till Bron som svarar:
"Kyss mig, dvärg!"
"Helst inte," svarar Tyrion.
Behöver jag säga att det blev väldigt mycket roligare att stå och diska när jag lyssnade på det där?

Båda exemplen åkte upp anslagstavlan.

Babbelterapi

Den senaste månaden har jag tittat eller snarare lyssnat på olika människor prata.
Dessvärre är det inte människor som jag sitter i samma rumm med, de är inte lika intressanta. Ingen av dem är Elizabeth Gilbert, Sarah Kay eller Stephan King.

Nu låter jag som den där fruktansvärd personen som inte alls är med på vad som händer runt omkring mig, ens i det rummet som jag sitter i, men jag lyssnar inte bara på folk vars ansikten och röster finns att finna på Youtube. Jag pratar med min mamma, min syster och de som sitter i samma rum som jag på KulturA.
Jag deltar ibland i de korta samtalen. Jag lyssnar, trotts att jag finner prat om fotboll fruktansvärt ointressant, lyckligtvis har stubbarna som pratar om denna sport nästan varje dag humor och ibland dyker det upp ett och annat skämt.

I alla fall...

Jag har mina mp3 hörlurar inpluggade i öronen medan jag sitter och arbetar. De är ömse om inpluggade i mp3:n och ömse om inpluggade i datorn som jag sitter framför. Vid det senare tillfället har jag youtube malande på i bakgrunden. Vem det är som pratar varierar, förra veckan blev det mycket Sarah Kay och Elizabeth Gilbert, men flera andra författare också var av flera jag inte visste fanns.

Just nu lyssnar jag på Stephan King. Gubben har humor han också ☺
Vid ett tillfälle i föreläsningen säger han vad han tycker om att hålla sig med en notebook: "I think a writers notebook is the best way in the world to immortalize bad ideas."

Jag kan inte riktigt hålla med. Jag har börjat gå med ett anteckningsblock i min jackficka. Kunde skulle jag fråga King: "But how else am I going to getrid of them?"

Hur ska jag kunna bli av med mina dåliga idéer om jag inte får plita ner dem på det papper som de så gärna vill sitta på? Bättre att de tar upp plats i ett block än att de ligger i min hjärna och skräpar.

Varför sitter jag då och lyssnar på författare, efter författare efter författare?
Jo, det känns som terapi. Jag blir lugn som en filbunke... Är det ett uttryck...?
I alla fall...
Eftersom att jag inte alltid mår ultimat prima bra på den mentala fronten, känner mig ledsen ibland, särskilt nu när jag vet att jag förlorat en tävling som jag hoppats på att i alla fall bli nominerad till. Behöver jag lyssna på de som faktiskt har lyckats. Det ger mig hopp och gör mig glad.
Sen kan jag inte hjälpa att det är mest amerikanska författare jag lyssnar på. Det är omöjligt att hitta svenska författare på youtube, jag har försökt.

Så här har ni en redovisning för min, vad jag skulle vilja kalla Babbelterapi.

Rosa berg (en dikt ur listan)

Bergen lyser rosa i morgonsolen
Rosa som pärlorna i halsbandet han hänge om min hals
Mitt hjärta slår ett extra slag varje gång det slår
idag

Jag minns vad jag dömde, jag minns vad jag dömde.

Ett av husen där borta är grönt,
nästan som pärlorna på halsbandet han hängde om min hals.

Jag minns vad jag drömde, jag minns vad jag dömde,
jag minns vad jag dömde.

Jag drömde att han var min och jag var hans.
Hans, bara hans.

Klänningarna jag hade på mig hänger på och i samma skåp
För långa för att ha på sig någonstans där det finns en busig
katt, katt, katt.

Jag minns vad jag dömde, jag minns vad jag dömde.

Jag minns! Jag minns!

Jag minns känslan. Jag minns! Jag minns!
Jag känner den nu där jag går
genom frostig vintermorgon

Bergen lyser rosa, huset är grönt och snön glittrar.
Precis som halsbandet han hängde om min hals.

Fågel

Fågel, fågel på grenen där
i trädet utanför mitt fönster här
Varför du skutta och hoppa runt på grenarna så där?
Titta! En till fågel, en likadan som den där du är.

Är ni vänner, fränder, älskande eller fiender?
Hopp hopp, skutt, skutt.

Varför sådan brådska?

Jaha, där flög den första fågeln bort från grenen där
i trädet utanför mitt fönster här.
Bara den andra fågel stannar där
Herre på täppan!
Herre på grenen där, i trädet utanför mitt fönster här.

Lista

10 saker som jag vet är sanna

1) Jag sitter här
2) Jag är väldigt väldigt trött
3) Jag hoppas att jag inte dricker det där giftiga äcklet i onödan
4) Jag minns vad jag drömde i natt
5) Jag vet vad drömmen jag drömde i natt fick mig att känna på morgonen och vem den fick mig att tänka på
6) Det är nästan alldels vitt ute
7) Jag tror att det finns tomtar och troll och mycket annat, men inte UFO:n, vampyrer och varulvar
8) Jag ser upp till Sarah Kay, Elisabeth Gilbert, Clifford Stoll, vad nu den där snubben heter som liknar Sean Bean som också pratat på Ted, J.K. Rowling, Sir Arthur Conan Doyle, Tolkien, Jane Austen, min mamma, Nathalie Goldberg och alla de som vågar chansa och vinner på det hur som i slutänden, de där människorna som alltid reser sig upp efter ett plattfal, ruskar på sig, dammar av sig och går hem med en axelrykning och försöker nästa dag igen och igen och igen dagen efter det och dagen efter det.
9) Trond Espen Seim är en väldigt snygg man, särskilt när han spelar Varg Veum och har långt hår.
10) Jag älskar mig själv och livet




För att ni ska förstå vad det här handlar om ska jag förklara: Sarah Kay, se hennes föreläsning på Ted på youtube här, gav listor till eleverna för att "lura" dem till att skriva poesi. Det är samma övning som jag testar på här ovan. Nu ska jag bara välja en av dessa att börja med.

My brother

Brother, brother
Oh, my brother.
It is long since I saw you,
heard you, smelled you, felt your paw next to mine

Brother, brother
Oh! My brother!
I know you
I know you are in heavan
above my head where the birds fly
Higher still

In the lap of gods and goddesses you lie
being pated with soft hands.
Cream you lick from a saucer of gold
Ham and ground beef you eat from a silver platter
Snakes, foxes and big birds dose not scare you anymore

Oh, brother, oh, my brother
I can reach you now in the heavan above
You sit and wait for me at the gate

You say:
"Come, brother! Let us play with the wonderful toys of feathers and strings!"

Purr! That sonds nice!

I run to you, I feel sleek and quick like a kitten agin!
But I slow down, looking back over my shoulder and past my tail.
"Will we ever see them agin?" I wonder.
"Of course we will!" you say grining. "It's funny when they see you in the corner of ther eye.
Do not worry, brother. They'll come here too, soon enough."

And I take the last leap in to the light.

Oh, brother! Oh! My brother!

Inspiration

Inspiration är en flyktig sak. Rätt som det är får den vingar och flyger iväg.

Det är olika från konstnär till konstnär, person till person, vad han eller hon får inspiration utav.
Jag får inspiration av lite allt möjligt, ofta nattliga drömmar (jag älskar såna drömmar samtidigt som för många kan göra det besvärligt), när jag letar inspiration lyssnar jag på musik, läser (böcker och sångtexter funkar bra) och tittar på bilder på internet.

I går, lördag den 9/2, köpte jag inspiration. Eller kanske snarare inspirationstriggare.
Vad jag köpte var mer bestämt en poster med Middle Earth karta på och stor en ljusmanschett som egentligen ska vara till ett blockljus, men som jag tänker ställa kring en viss lite prydnadsfågel som jag har i mitt vardagsrumsfönster.
ljusmanschetten är silvrig och går i en spretig virvel i en cirkel. Från fågel till människa.
Jag köpte ljusmanschetten på Ljustorget i Ljusdal jag förklarade för mamma och Anki som jobbar där och medan jag förklarade hur jag tänkte så vred jag på handen som höll i manschetten så att det liksom "snurrade".
- Åh! Jag ser det framför mig! sa Anki.
Mamma suckade:
- Oh, dessa konstnärer!
Hon såg det inte framför sig.

Så jag var barnsligt förtjust hela dagen i går och idag också :)

Som ett barn

Kalla mig gärna barnslig, men jag är överlycklig XD.
Jag har upptäckt att det finns ett till monster som jag kan använda. Ett som inte används så ofta.
De som har gjort Elder scrolls har använd sig av dem och jag är så glad att de inte har hittat på det själv för då kan jag också använda det. Jag pratar om drauger! En draug är en död människa som har blivit besatt av en sorts ond ande.

Hihi! Jag upptäckte i förrgår att drauger kommer från den nordiska mytologin.

Jag är barnsligt förtjust över detta!
Grette den starke och Glåm den gruvlige

Har jag levt?

Hur många år sedan?
Hur många dagar, hur många veckor,
hur många timmar?
Hur många år sedan har jag levt?

En dikt till dem som har en stuga i ett paradis

Bland granar och träd,
bland buskar och snår,
sjöar och rån ligger ett näs.
Ett Grannäs

Hoppa-s

Ibland har man ingen väg genom livet, det kan kännas så
Ingen vet,
På gott    &
På ont,
Vad som kommer att hända
Om man vågar...
hoppa-s

Dikt skriven med guldpenna

Mitt huvud
Vilar
bland duvornas svepande vingar

Jag är så trött
så trött, så trött

Rädd mig!

Idéer, idéer, tankar och fler idéer

Jag har fått en ny idé till vad som jag tror antingen blir en kort roman eller en lång novell.
Den här kom till mig för bara några minuter sen när jag och syrran var på affären. Så för alla er som frågar kreativa personer var de får alla idéer ifrån kan börja leta på er lokala matbutik...
Nej, jag skojar bara!
Det är tyvärr inte så det funkar... eller ibland funkar det också, men oftast är det så att idéer dras till situationer snarare än platser. Du, jag eller vem som helst skulle kunna sitta på den mest inspirerande i hela universum och fortfarande gå besvikna hem igen när vi märker att det inte funkar.
Situationen som jag hamnade i var en som alla, definitivt utan undantag, har hamnat i om så bara vid ett tillfälle. Jag och syrran var och handlade tillsammans, syrran träffade på en kompis som hon inte verkade ha sett på ett tag, jag blev presenterad så här: "Det här är min lillasyster".
Inget fel i det, men när jag stod där och lyssnade på deras samtal med ett halvt öra kände jag den där aviga känslan som man känner när man är det tredje hjulet.
Då kom idén! Jag har redan bestämt titeln och för en ännu kortare stund sedan kom jag på en väldigt fin... formulering eller liknelse... jag tror att den kan räknas som både och...

Jag har inte den blekaste aning om hur många idéer jag har. Det måste vara närmare ungefär en halv miljon, bara hälften är nedskrivna och hälften av den halvan som är nedskrivna är för evigt oåtkomliga på mitt gamla usb som gick sönder för ca åtta månader sen. Det gör inget att mitt usb gick åt skogen, en del av idéerna kommer jag ihåg i huvudet, andra hade jag sparade på datorn också.

Nu kanske jag har gett intrycket av att idén handlar om att vara det tredje hjulet, men nej. Det gör det inte.
Men det lär bli ett romantiskt drama av det i alla fall. Blir det mer än idé så tro jag att i alla fall en tredjedel av världens befolkning kan känna igen sig i den.

Velar mellan 2

Jag ska ju delta i Hemmets Journals novelltävling.
Jag har inte börjat skriva på bidraget än, har lite problem...
Det måste vara en kvinnlig huvudperson och det måste utspela sig i en svensk sommarmiljö.
Lite problematiskt på sätt och vis.
Men just nu håller jag på att vela mellan två idéer.

I den ena förflyttas hjältinnan bakåt i tiden till bronsåldern. Det är fortfarande sommar, men kanske inte samma sommar som vi är vana vid... jag vet inte om det skulle godkännas...

I den andra stannar hjältinnan i vår tid, men hon börjar uppleva lite märkliga saker. Spöken dyker upp och hon börjar minnas ett tidigare liv.

Jag försöker klura ut vilken som är bäst och/eller lättare att skriva. Jag vill inte ta mig vatten över huvudet för då blir det bara fel.

Vad var det

Stirrar
Med tom blick
Det vita taket tycks vara för evigt

Hjälp mig!
Jag kan inte sova

Varför?
Varför inte?
Vad var det jag bekymrade mig för nu igen?

Not me

Who is dreaming?
Who is dreaming?
Who is dreaming?
Who is dreaming?
Who is dreaming?
Who is dreaming?
Who is dreaming?

- Not me. I am dead

Hur många rader

Hur många ord
Hur många bokstäver
Hur många tecken
blank steg punkt och mellanslag har jag inte...
Hur många meningar
Har
   jag
    inte
 Hur många rader har jag inte redan
  skrivit
  tillägnat
  dig...
  Min frände,
  min själs-frände?