Inspirationens cirkel

Jag insåg något som jag tycker är hemskt roligt och intressant.
Här om dagen var jag  inne på YouTube och hamnade efter något klick på ett klipp från Disneys Lejonkungen, den odubbade versionen.
Lejonkungen var en av mina favorit filmer när jag var liten. Jag hade en väldigt, väldigt stor affisch på min sovrumsvägg med Simba på.
Mitt i klippet insåg jag att det var väldigt likt en del av vad jag föreställt mig i den roman jag har arbetat på.

Låt mig förtydliga:
Min historia handlar om en kille som upptäcker att han är prins i ett land som inte finns i vår värld. Han, som Simba, tror inte att han är rätt person för att rädda landet och världen eller för att bli kung en dag, men han är deras enda hopp, som han (precis som Simba) får påpekat för sig.
Jag insåg även att en av magikerna som är med i min historia, i alla fall fysiskt, påminner om Rafiki.
Missförstå mig rätt; han ser inte ut som en babian, men kroppsbyggnaden och den kala fläcken mitt på huvudet stämmer överens med var jag har föreställt mig.

Jag har inte förrän nu förstått hur pass inspirerad jag blivit, undermedvetet, av saker som jag älskade när jag var barn.
Jag tackar Disney för inspirationen och vill avsluta med att säga att jag överväger att gå ner i källaren efter mina gamla Lejonkungen-figurer att ha stående på skrivbordet som inspirationskatalysator.

Inte tillräckligt

Känner du att du inte räcker till?

Känner du att du inte är tillräcklig?

Känner du att du kämpar
jobbar
&
sliter
?

Känner du att det inte hjälper?

Känner du att du inte kan
orkar
hinner
eller
vill
?

Känner du att du inte räcker till?

Känner du att du faktiskt inte orkar?
Känner du att du inte hinner med allt du ska göra?
Känner du att du inte vill göra alla de där sakerna som du måste göra?

Känner du att du har gjort allting?
Verkligen gjort allting?
Då har du glömt nånting
För det har jag också gjort.

Jag känner att jag inte är tillräcklig.

En ensam vädjan

Säg att du älskar mig – och jag glömmer allt

Säg att du älskar mig – och allt känns okej

Säg att du älskar mig – trotts allt

Säg att du älskar mig – även om jag är dum

Säg att du älskar mig – även om jag är ful

Säg att du älskar mig – även om jag är underlig

Säg att du älskar mig – även om jag inte är allt det där som du skulle önska att jag var

Säg att du älskar mig – även om det inte är sant

Säg att du älskar mig och övertyga mig om att det är sant

Säg att du älskar mig – och jag tror dig.

Anslagstavla

Jag har skaffat mig en anslagstavla. Den har träram och kork som botten. Den hänger ovanför mitt skrivbord.
Nu hoppas jag att det blir färre saker på skrivbordet och mindre fula märken på väggen.

Den som skriver och har en vägg att sätta en anslagstavla på bör göra det.
Det blir lättare att hålla koll på allt då.
Jag har inte så mycket text på min anslagstavla utan mest bilder, men det kommer väl mer text allt eftersom.
Bilderna har jag där som inspiration. Det är bilder som jag tagit från internet, skrivit ut och det är så jag tänker mig att några av karaktärerna ser ut.
Jag tror att de flesta människor fantiserar i bilder eller små filmer som visas i huvudet när vi använder den geniala delen av oss.

Jag har en viss förhoppning att mina författartankar ska bli lite mer sorterade. Jag skriver givetvis upp så mycket som möjligt av det som jag kommer på, men lösa lappar är inte roligt och datorn och usb:t tar inte hur mycket som helst. Lösa lappar har dessutom en förmåga att komma bort och försvinna spårlöst. Så nål genom papper och kork är en bra lösning.

Förutom som sorteringsredskap är det bra som planeringsredskap. Jag har ett litet hörn av tavlan till att planera humorn i berättelsen. Ordet humor omringat av ord som berättar vilken sorts humor jag vill ha med.
Tex: Litoteser (underdrift i stil med "... och inte så lite heller"), hyperboler (överdrift i stil med "Det är lugnt! Jag har gjort det här tusen gånger") och sött, fyndigt, igenkännbart och styggt (tänk Kalle och Hobbe som susar ner för en backe i en kärra i full karriär medan de diskuterar filosofiska grejer).

Jag vill inte uppfylla gråta och vänta, men inte skratta.
Man får sno humor grejer av andra. I förra veckans avsnitt av Agents of S.H.I.E.L.D höll Sky och Ward på att spränga något, det smäller till och Sky frågar:
"Var det alla?"
"Jag tror det," svarar Ward. "Det smällde inte så högt som jag trodde det..."

BOOM!!!

Är det inte klockrent så säg? :D

Jag håller på att lyssna på Game of Thrones-böckerna nu. Ja, jag vet att jag är efter, men jag ville inte göra det förrän nu.
Jag är på andra boken... eller är det tredje...? Äh, jag får kolla sen!
Tyrion säger något till Bron som svarar:
"Kyss mig, dvärg!"
"Helst inte," svarar Tyrion.
Behöver jag säga att det blev väldigt mycket roligare att stå och diska när jag lyssnade på det där?

Båda exemplen åkte upp anslagstavlan.

Babbelterapi

Den senaste månaden har jag tittat eller snarare lyssnat på olika människor prata.
Dessvärre är det inte människor som jag sitter i samma rumm med, de är inte lika intressanta. Ingen av dem är Elizabeth Gilbert, Sarah Kay eller Stephan King.

Nu låter jag som den där fruktansvärd personen som inte alls är med på vad som händer runt omkring mig, ens i det rummet som jag sitter i, men jag lyssnar inte bara på folk vars ansikten och röster finns att finna på Youtube. Jag pratar med min mamma, min syster och de som sitter i samma rum som jag på KulturA.
Jag deltar ibland i de korta samtalen. Jag lyssnar, trotts att jag finner prat om fotboll fruktansvärt ointressant, lyckligtvis har stubbarna som pratar om denna sport nästan varje dag humor och ibland dyker det upp ett och annat skämt.

I alla fall...

Jag har mina mp3 hörlurar inpluggade i öronen medan jag sitter och arbetar. De är ömse om inpluggade i mp3:n och ömse om inpluggade i datorn som jag sitter framför. Vid det senare tillfället har jag youtube malande på i bakgrunden. Vem det är som pratar varierar, förra veckan blev det mycket Sarah Kay och Elizabeth Gilbert, men flera andra författare också var av flera jag inte visste fanns.

Just nu lyssnar jag på Stephan King. Gubben har humor han också ☺
Vid ett tillfälle i föreläsningen säger han vad han tycker om att hålla sig med en notebook: "I think a writers notebook is the best way in the world to immortalize bad ideas."

Jag kan inte riktigt hålla med. Jag har börjat gå med ett anteckningsblock i min jackficka. Kunde skulle jag fråga King: "But how else am I going to getrid of them?"

Hur ska jag kunna bli av med mina dåliga idéer om jag inte får plita ner dem på det papper som de så gärna vill sitta på? Bättre att de tar upp plats i ett block än att de ligger i min hjärna och skräpar.

Varför sitter jag då och lyssnar på författare, efter författare efter författare?
Jo, det känns som terapi. Jag blir lugn som en filbunke... Är det ett uttryck...?
I alla fall...
Eftersom att jag inte alltid mår ultimat prima bra på den mentala fronten, känner mig ledsen ibland, särskilt nu när jag vet att jag förlorat en tävling som jag hoppats på att i alla fall bli nominerad till. Behöver jag lyssna på de som faktiskt har lyckats. Det ger mig hopp och gör mig glad.
Sen kan jag inte hjälpa att det är mest amerikanska författare jag lyssnar på. Det är omöjligt att hitta svenska författare på youtube, jag har försökt.

Så här har ni en redovisning för min, vad jag skulle vilja kalla Babbelterapi.

Rosa berg (en dikt ur listan)

Bergen lyser rosa i morgonsolen
Rosa som pärlorna i halsbandet han hänge om min hals
Mitt hjärta slår ett extra slag varje gång det slår
idag

Jag minns vad jag dömde, jag minns vad jag dömde.

Ett av husen där borta är grönt,
nästan som pärlorna på halsbandet han hängde om min hals.

Jag minns vad jag drömde, jag minns vad jag dömde,
jag minns vad jag dömde.

Jag drömde att han var min och jag var hans.
Hans, bara hans.

Klänningarna jag hade på mig hänger på och i samma skåp
För långa för att ha på sig någonstans där det finns en busig
katt, katt, katt.

Jag minns vad jag dömde, jag minns vad jag dömde.

Jag minns! Jag minns!

Jag minns känslan. Jag minns! Jag minns!
Jag känner den nu där jag går
genom frostig vintermorgon

Bergen lyser rosa, huset är grönt och snön glittrar.
Precis som halsbandet han hängde om min hals.

Fågel

Fågel, fågel på grenen där
i trädet utanför mitt fönster här
Varför du skutta och hoppa runt på grenarna så där?
Titta! En till fågel, en likadan som den där du är.

Är ni vänner, fränder, älskande eller fiender?
Hopp hopp, skutt, skutt.

Varför sådan brådska?

Jaha, där flög den första fågeln bort från grenen där
i trädet utanför mitt fönster här.
Bara den andra fågel stannar där
Herre på täppan!
Herre på grenen där, i trädet utanför mitt fönster här.