Jag lovar mig själv

Om en ca halvtimme ska jag börja damsuga och torka golv och sen ska jag diska och städa toaletten.

Jag vet att jag måste redigera Graceone, berättelsen som jag håller på att skriva. Den är ca 30 sidor hittills. Nu när jag inte går kreativt skrivande längre så måst jag försöka hålla igång ändå med skrivandet och en del av skriv processen är att redigera det som man har skrivigt.
Jag har inte gjort det så bra, hittills, men man måste ta en paus också, annars blir man blind för sin text och ser inte felen och bristerna.

Jag lovar mig själv att jag ska fortsätta redigera Graceone så snart jag har gjort alla de där tråkiga hushållssysslorna.

Den är mulet och fuktigt ute i dag, nästan snudd på regn, jag hoppas faktiskt att det ska vara sånt här väder hela helgen. För om det är det kommer jag inte att behöva skämmas över att jag inte går ut och då kan jag ägna mig åt skrivandet i helgen.
Jag ska förstås söka jobb också, men det är en annan femma.

Jag vill främst umgås med min text de stunder då jag är ensam.
Jag har fått en rabbarberpaj av mamma så jag får väl bjuda hit syskonen på fika i morron eller nåt.

Jag vill skriva något mer här, men just nu kommer jag inte på något.

Alla dessa idéer!

På den senaste tiden har mitt undermedvetna jobbat för högtryck.
Nästan varje natt så har jag haft en intressant dröm som har gett mig en idé till en ny berättelse.
Jag har självklart skrivigt ner dem för att kunna använda dem någon gång i framtiden.
Det är lite jobbigt att ha en ny idé nästan varje morgon. Jag försöker att koncentrera mig på en berättelse och bara en, jag tar givet vis en paus från den i bland och skirver på något annat, men som sagt så försöker jag hålla mig till en.

Det verkar som om många författares undermedvetna jobbar som mitt gör på nätterna.
Vi har ju en väldigt känd kvinnlig författare idag, vars debut aldrig hade varit möjlig om det inte varit för att hon drömt en dröm. Det är som ni kanske redan vet, Stefany Myer, som jag pratar om.
En annan författare som är död för länge sen, som gjorde turismen i Rumänien en tjänst medan han gjorde en landets historia en otjänst med sin bok.
Jag talar förståss om Abraham "Bram" Stoker.
Stoker brukade semestra i Whitby med sin familj. Det är en väldigt kuslig plats, men det var drömmen som han drömde den 7 mars som satte julen i rullning. I mardrömmen komm han till en värld där sexualiteten tog ovanlig form. I drömmen kunde kvinnor kyssa varandra och män kräva ägande rätt över andra män. Om ni har läst Stokers Dracula känner ni säkert till den scen i boken då de tre kvinnorna försöker kyssa Jonathan Haker, men blir stoppade av greven.

Dracula var en verklig person, men ingen vampyr. Stoker tyckte helt enkelt att den grymme adelsmannen, Vlad "Pålspättsaren" Dracula, fårn för så många åre sen passade bra som skurken i sin bok.

Det finns, för att komma tillbaka till det ursprungliga ämnet, säkert fler författare och andra konstnärer som fått många av sina bästa och mest inspirerande idéer från sina drömmar, men dem känner jag dessvärre inte till.

Jag tycker om mina berättelse drömmar som ger mig så fina idéer och jag hoppas att jag ska kunna använda dem allihop förr eller senare.
Helst förr.

Natten före midsommarens afton

Om jag drömde om dig i morgon
natt skulle jag...?
Kyssa dig, smeka din kind och säga
att jag älskar dig och att du
aldrig, aldrig får tvivla på det.

Flickan under det gröna paraplyet

Flickan under det gröna paraplyet
Gick ut en regnig dag
Flickan under det gröna paraplyet gick hemåt
när hon gjorde det
Flickan under det gröna paraplyet är anspråkslös
Hon vill bara vara älskad
Flickan under det gröna paraplyet är något ambitiös
Hon siktar mot stjärnorna

Flickan under det gröna paraplyet är rädd
Hon känner sig liten
Flickan under det gröna paraplyet är modig
Säger många, hon gör det hon måste
Flickan under det gröna paraplyet är stark
Hon vet det, hon har överlevt livet
Flickan under det gröna paraplyet är ingen särskild
Än så länge

Flickan under det gröna paraplyet hoppas
Att hon är någon alldeles särskild för någon
För någon är alldeles särskild för henne

Någon annans skrivdon

Att skriva med en annan persons skrivdon, i det här fallet min brors dator, är svårare än att skriva annars. Det är som att försöka skriva med en annan persons figursydda penna, ombekvämt. Brorsans dator blir snabbt väldigt varm och är därför inte så behaglig att ha i knät. Allt är mycket mindre på den, tangentbordet och skärmen och vad värre är att man inte kan öppna ett dockument som är skrivet i docx.
Så jag har varit tvungen att skapa nya dockument för att kunna fortsätta skriva på mitt skolarbete.

Det hela skit drygt!

Självförtroendet är en bitch, men gunga inte gungstol för det

I går så mådde jag toppen första halvan av dagen. Jag kände mig proffsig, för att jag hade börjat skriva på tredje kapitlet till Graceone, projekt arbetet i skolan. Jag började även rita upp en liten karta och ge platserna namn.
När eftermiddagen började så kände jag mig mer och mer modsluppen. Jag har lite svårt att minnas exakt varför, men jag tror att det var något som hade med de sidor som jag dagen innan skickat in till min lärare.

Innan jag gick och la mig så kände jag vad jag skulle vilja kalla en lätt prestationsångest.
Jag fick så mycket beröm och så mycket bra konstruktiv kritik sist att jag vill göra minst lika bra ifrån mig igen, helst bättre.
Det enda problemet är att människors självförtroende kan vara en riktig jävla bitch när det inte går riktigt som man vill och jag för min del är inte helt hundra på om min text blev så bra den här gången.

Jag försker tänka på det som min mamma sa till mig när hon övningskörde med mig för ca ett år och åtta månader sen: Ibland går det bättre och ibland går det sämre.

Det är som liknelsen med Mozart, "Mozart lärde sig inte spela piano över en natt".
Det och vad min mamma sa stämmer nog in på det mesta.

Jag försöker även tänka på något som dr Phil tydligen har sagt: Att oroa sig är som att gunga gungstol. Man gör något, men man kommer ingen vart.

Det är med andra ord ingen vits med att jag oroar mig för att de andra i klassen och läraren inte ska tycka om det jag har skrivit nu förrän de ens har sagt något. Så nu tänker jag städa och ge fingret åt alla sånna där "orosmoln" i min hjärna.

Jag orkar inte lägga till det

Jag har nyss skrivigt ett inlägg i min blogg Böcker och filmer,
http://edalinn-bockerkochfilmer.blogspot.com/.
I det nya inlägget har jag skrivigt om Camilla Läckbergs bok Isprinsessan som vi fick läsa till lektionen i torsdags.
Jag orkar inte gå in och lägga in det här i det inlägget så därför skriver jag det här i stället.

Tydligen så har Läckberg både en blogg och en hemsida, kan inte adresserna utantill i huvudet, men den nyfikne kan ju googla på det.
I alla fall... På hennes hemsida så har hon en Deckarskola för de som vill lära sig skriva deckare. Jag ska läsa den. Hon har byggt sina hantverk, böckerna, bra. Det var något som sades i torsdags.
Jag är intresserad av att skriva deckare så jag ska läsa den där Deckarskolan när jag får tid över, just nu ska jag koncentrera mig på mitt pluggande.

Om Camilla Läckberg mot förmodan någon gån skulle läsa det här så föreslår jag att hon ger ut sin deckarskola som bok. Hennes böcker säljer ju trots allt väldigt bra.